Dörrklockan skar genom lägenheten just som Anna stod i badrummet och gjorde sig i ordning för natten. Erik, hennes make, hade redan hunnit somna på soffan och snarkade tungt. Hon ryckte till av ljudet, men gick ändå försiktigt ut i hallen och närmade sig dörren.
— Öppna nu! Jag ser ju att någon skymmer titthålet! ropade Marias höga röst utanför.
Eriks syster hade aldrig förstått poängen med att vara diskret. Hon syntes och hördes alltid, vart hon än kom, både på grund av sin kraftiga gestalt och sin outtröttliga energi.
— Hej… sa Anna förvirrat när hon öppnade.
I ansiktet hade hon en mild ansiktsmask för känslig hud, och håret var fullt av papiljotter.

— Tjena, vännen! Vilken tur att ni inte har lagt er. Vi var ute här i närheten och missade tunnelbanan, så nu får vi sova hos er, meddelade Maria glatt och trängde sig förbi Anna som om hallen redan tillhörde henne.
Efter henne klämde sig Johan in, Marias man, och bakom honom kom deras sjuårige son Olof.
— Var är brorsan då? Erik! Vad ligger du och sover för? Upp med dig, syrran är här! skrek Maria och brast ut i skratt.
Det där skrattet, som påminde Anna om en blandning av en flodhästs bröl och en elefants hicka, fick det att börja rycka i hennes ögonlock. Hon insåg genast att den lugna, behagliga kvällen var förstörd.
— Anna! Varför står du där som fastfrusen? Kom igen, fram med något på bordet! Kära släktingar har blivit hungriga av resan.
Anna gav sin man en mycket talande blick. Erik svarade bara med en hjälplös axelryckning och sa:
— Gå ni in i vardagsrummet så länge, så kan vi slå på tv:n. Anna fixar nog något lätt att äta. Grabbar, kom nu, vi kollar fotboll!
Anna såg först på Erik, sedan på lille Olof, som utan minsta betänklighet klättrade upp i hennes favoritfåtölj med gympaskorna på. Johan, blek och spenslig, sträckte längtansfullt på sig och sa:
— Till fotbollen vore det inte fel med chips. Vad tror du, Maria, har Anna något att skölja ner chipsen med?
— Och vad tror du, Erik, svarade Anna lågt, har Johan några reservtänder?
Johan satte i halsen och började hosta. Maria skrattade ännu högre.
— Du är för rolig, vännen! Nåja, visa mig runt i ditt lilla kungarike, så hjälper jag till.
— Visst. Jag väntar bara på att Olof ska torka av min fåtölj först.
— Men vilken unge! Olof, man tar av sig skorna när man kommer in!
Pojken lyfte inte ens blicken från telefonen. Han sparkade av sig skorna mitt på golvet och stoppade sedan, med en mycket fundersam min, ett finger i näsan.
Anna grimaserade och ledde Eriks syster mot badrummet.
— Här har du en trasa. Rengör fåtöljen, så får du rundturen efteråt.
— Jaha, vilket överväldigande mottagande… muttrade Maria och tryckte trasan i handen på sin son.
Olof nickade lydigt, men gjorde inte minsta ansats att gå nära fåtöljen.
Anna hade tänkt komma undan med några smörgåsar och sedan beställa en taxi åt gästerna så fort som möjligt. Hon stod i köket och skar upp korv när hon plötsligt hörde ett blött slurpande bakom sig. När hon vände sig om fick hon syn på Maria, som med en slev hade fiskat upp soppa ur kastrullen och nu åt direkt därifrån.
Maria log brett utan att först svälja. Resultatet blev att soppan rann över hakan och vidare ner på blusen.
Utan att skämmas det minsta torkade hon av ansiktet med blusens kant, drog sedan av sig plagget och räckte det till Anna.
— Kan du tvätta den här, snälla? Du har ju en så där fantastisk tvättmaskin. Vår är gammal, en sådan där kan jag bara drömma om…
Anna öppnade munnen för att svara, men allt hände så fort att hon inte hann samla sig. Med den smutsiga blusen i händerna stod hon redo att protestera, när Olof plötsligt dök upp i köksdörren.
— Jag måste på toaletten! Finns det ett eluttag där inne?
— Nej, svarade Anna förbluffat. Varför behöver du det?
— Johan! vrålade Maria. Olof ska på toa!
De följande tio minuterna rusade alla runt i lägenheten på jakt efter en förlängningssladd. Olof hade nämligen problem med magen. När han väl gick på toaletten satt han där länge, sällan och alltid med telefonen i handen. Just nu höll batteriet dessutom på att dö.
När barnet till slut hade försetts med elektricitet återvände de vuxna till köket. Där stod det snart klart vad Maria tänkte kräva härnäst: att blusen skulle tvättas.
