— Flyttkarlarna är här om en halvtimme, — sade min man Erik, medan han undvek min blick och nervöst vred bilnycklarna mellan fingrarna. — Anna, börja bara inte bråka nu, okej?
Jag blev stående med tvättkorgen i händerna. Där låg hans skjortor prydligt hopvikta och väntade på sitt första möte med vår nya silverfärgade tvättmaskin, inköpt för bara tre dagar sedan.
— Vilka flyttkarlar, Erik? — frågade jag behärskat, fast inom mig började en välbekant blandning av förvirring och raseri redan koka.
— Alltså… de ska hämta maskinen. Jag lovade mamma. Du vet ju hur dålig hennes gamla är, den centrifugerar bara när den känner för det. Vi har ändå två löner, vi kan spara ihop till en ny igen. Men mamma har det svårt. Hon begär ju inte mycket, bara att man behandlar henne som en människa.
Långsamt satte jag ner korgen på golvet. Min nya tvättmaskin. Min lilla tekniska skatt med direktdrift, tyst motor och ångfunktion. I ett halvår hade jag lagt undan pengar från semesterersättning och bonusar för att kunna köpa den, eftersom vår gamla maskin inte bara centrifugerade uselt — den utförde rena exorcismer på tvätten och studsade runt i badrummet som en skadad traktor, alltid på gränsen till att slå hål i väggen till grannen. Och nu, precis när en ny era av stillhet och ren tvätt äntligen hade börjat hemma hos oss, hade Maria bestämt att ”mänsklig behandling” tydligen betydde att vårt bekvämliga liv skulle beslagtas till hennes fördel.
Min svärmor Maria hade över huvud taget en sällsynt gåva. Hon ansåg sig vara auktoritet inom precis allt mellan himmel och jord, från världspolitik till fläckborttagning.
Så sent som veckan innan hade vi haft nöjet att diskutera just tvätt.
— Alla era moderna tvättmedel är rena giftet! — förkunnade hon där hon satt vid vårt köksbord och rörde högdraget i sitt te. — En riktig husmor tvättar med hushållstvål och senap. Senap renar tygets aura! Den där kemin förstör bara immunförsvaret.
— Maria, — svarade jag lugnt men tydligt, — senap bryter inte ner organiska fläckar. Det är därför man tillsätter enzymer i tvättmedel, alltså proteinbaserade ämnen. De fungerar dessutom bäst vid fyrtio grader och förstörs i kokhett vatten. Och er tvål reagerar med hårt vatten och lämnar bara efter sig en kalkig beläggning.