— Anna, kära barn, — snyftade Margareta i luren. — Erik har berättat allt för mig… Han ville egentligen inte, det var Lars och Anders som drog in honom i det här! De sa att eftersom du är chef skulle ingen våga granska just ditt område. Ni var ju ”egna”, förstår du. Snälla, gör något. Du har ju en position, du kan påverka! Förstör inte hans liv, han hamnar ju i fängelse!
Anna lyssnade på den inställsamma, darrande rösten och kände hur något inom henne blev alldeles tomt och kallt. Det där ”manliga egot” som Margareta så envist hade försvarat visade sig alltså utan problem kunna leva sida vid sida med ren stöld, så länge brottet kunde gömmas bakom hustruns chefstitel. De hade föraktat hennes ställning när den gjorde henne stark, men tänkt använda samma ställning som skydd när de själva brutit mot lagen.
Dagen därpå bad Anna Erik komma upp till hennes kontor. Han klev in utan att möta hennes blick. Den självsäkra hållning han brukade bära som en rustning var borta; kvar fanns bara en blek, hopkrupen man.
— Här är din uppsägning på egen begäran, sade Anna stilla och sköt fram papperet över skrivbordet. — Du ersätter företaget för hela skadan. Pengarna får du ta från det du och din mor har lagt undan. Jag har fått säkerhetsavdelningen att avstå från att lämna materialet vidare till polisen, men bara på villkoret att allt återbetalas och att du slutar omedelbart. Mer finns inte att säga.
Erik tog pennan. Fingrarna skakade när han skrev sitt namn.
— Och vi då? frågade han lågt. Vårt äktenskap?
Anna såg på honom utan att vika undan.
— Det tog slut i samma stund som du bestämde dig för att min tjänst var ett praktiskt verktyg för att stjäla och slippa följderna, svarade hon. — Du ville att jag inte längre skulle vara din chef. Nu har du fått som du ville. Från och med nu är jag ingenting för dig.
Hon höjde inte rösten. Hon grät inte heller. Några dagar senare hämtade Erik sina sista saker ur lägenheten. När dörren slog igen bakom honom märkte Anna hur den kvävande tyngd som legat över hemmet i månader äntligen lättade. Hon var ensam, men ensamheten skrämde henne inte. Den smakade frihet — friheten hos en människa som inte hade offrat sin heder för någon annans skuld.