Anna blev stående helt stilla med den blå baddräkten i händerna. Det var mindre än två dygn kvar tills de skulle resa. På sängen låg resväskan öppen, redan fylld till hälften.
— Vad menar du med att du har avbokat? frågade hon och lade långsamt ner baddräkten ovanpå högen med t-tröjor.
— Precis det jag säger. Pengarna har redan kommit tillbaka till kortet. Ja, minus avbokningsavgiften förstås, men det var inte så mycket.
Erik stod i sovrumsöppningen med axeln lutad mot dörrkarmen. Han hade på sig sina gamla mjukisbyxor, de där som töjt sig över knäna. I handen höll han ett äpple som han redan hunnit ta en tugga av. Hans ansikte var lugnt, nästan vardagligt. Inte minsta spår av skam eller obehag syntes där.
— Erik, vi har inte varit någonstans på tre år, sade Anna. Rösten lät märkligt jämn, trots att allt inom henne hade dragit ihop sig till en hård knut. — Min semester börjar på måndag. Jag har redan lämnat över mina arbetsuppgifter.
— Anna, det här är inget man planerar för. Det är ett nödläge. Stammen i mammas kök har börjat läcka. Allt blev översvämmat, linoleummattan har rest sig, underskåpen har svällt av vattnet och håller på att falla isär. Jag var där efter jobbet i går och tittade. Det krävs en ordentlig renovering. Väggarna måste torkas, golvet brytas upp, och hon behöver nya köksskåp. Jag har redan skickat en handpenning till hantverkarna. I morgon åker vi och köper material.
— Med våra semesterpengar?
— Vilka pengar skulle jag annars använda? Han tog ännu en tugga av äpplet. — Vi har inget annat löst kapital, en del har vi dessutom lagt undan till festen. Det handlar om min mamma, Anna. I en familj hjälper man varandra. Havet finns kvar. Vi kan åka nästa år. Eller så vilar du upp dig i sommarstugan, det ska ju bli fint väder.
Han sade det så okomplicerat, som om det bara gällde ett biobesök som flyttats fram några dagar. Anna såg ner på resväskan. I sidofacket låg redan passen, utskrivna försäkringspapper och bokningsbekräftelsen till hotellet. Hon hade ägnat två veckor åt att välja rätt ställe, läsa recensioner och räkna på varenda utgift.
— Du frågade mig inte ens.
— Vad fanns det att fråga om? Erik ryckte på axlarna. — Jag säger ju att ett rör har gått sönder. Människan kan inte ens laga mat i sitt eget kök. Menar du att du hade sagt: ”Nej, låt mamma sitta där i möglet medan vi åker och solar”? Jag besparade oss bara ett onödigt gräl. Nu går jag och duschar.
Han vände sig om och försvann ut i hallen. En stund senare hörde Anna hur låset till badrumsdörren klickade till och hur vattnet började brusa.
Själv stod hon kvar vid sängen i flera minuter. Till slut tog hon passen utan ett ord och lade ner dem i byrålådan. Sedan började hon plocka ur väskan. Shortsen vek hon prydligt ihop, liksom linnena och tröjorna, och lade tillbaka allt på hyllorna. När väskan var tom drog hon igen dragkedjan och sköt in den under sängen.
Dagen därpå ringde hennes svärmor. Margaretas röst var hög och genom telefonen hördes ett dovt oväsen från en borrmaskin eller bilmaskin i bakgrunden.
— Anna lilla, hej. Erik har väl berättat för dig? Åh, vilka duktiga hantverkare han hittat, de har redan fått bort kaklet så snabbt. Erik är verkligen en pärla, han hann köpa italienskt kakel på kampanj. Ni får inte vara arga för att det blev som det blev med semestern. Ni är ju unga ännu, ni hinner resa många gånger. Men jag vill åtminstone få leva mina äldre dagar med ett rent kök. Erik sade att du inte blev ledsen.
— Ja, Margareta. Jag blev inte ledsen. Hej då.
Anna avslutade samtalet och lade mobilen på skrivbordet. På jobbet frågade kollegorna förvånat varför hon inte var på väg till flygplatsen. Hon svarade kort att planerna hade ändrats och bad om fler kalkyler att gå igenom, bara för att slippa sitta hemma.
Erik uppförde sig under tiden som om ingenting särskilt hade hänt.