I hallen låg en tung lukt av stekt bacon blandad med instängd svett. På dörrmattan stod ett par smutsiga damskor slängda på tvären, och från sulorna hade en gråaktig pöl runnit ut över klinkergolvet. Från köket hördes smackande tuggor och det dova bruset från tv:n.
Anna sparkade av sig skorna och hängde av sig kappan. Efter arbetspasset värkte benen så att det dunkade i dem. Det enda hon längtade efter var en kopp hett te och några minuters tystnad.
I köket satt Emma. Eriks syster. Klädd i Annas morgonrock.
Hon åt makaroner med köttfärs direkt ur Annas dyra teflonpanna. Med en metallgaffel. Varje gång gaffeln drogs mot beläggningen skar det i öronen.
— Tjena, sa Emma med munnen full.
Anna blev stående i dörröppningen. På bordet stod den tomma kastrullen där soppan hade varit. Bredvid låg en uppsliten förpackning med skivad ost. I diskhon reste sig ett berg av flottiga tallrikar.
— Var är soppan? frågade Anna med låg, kontrollerad röst.
Emma ryckte på axlarna.
— Uppäten. Erik var förbi på lunchen. Han gillade den.
Anna såg på den stora femliterskastrullen.
— Fem liter? På ett dygn?
— Jag åt också, förstås. Och Erik tog med sig en matlåda till jobbet. Vad är problemet? Missunnar du din egen man lite soppa?
Emma lade ifrån sig gaffeln. I botten av stekpannan syntes djupa, ljusa repor som skar genom beläggningen. Pannan hade kostat fyra hundra kronor.
Något inom Anna gick i lås. Kallt. Tungt.
Hon gick fram till kylskåpet och drog upp dörren. Det var tomt där inne. Ingen yoghurt, ingen kycklingfilé, ingen falukorv. Bara en burk billig senap stod kvar på hyllan.
— Var är biffarna? frågade hon.
— De åt vi upp redan i går. Men Anna, vad hetsar du upp dig för? Skulle jag sitta här och svälta, eller?
Anna tog upp kvittona ur väskan. Hon sparade dem alltid.
— Den här månaden har jag lagt fyra tusen femhundra kronor på mat.
Emma himlade med ögonen.
— Jaha, nu börjar det. Bokhållaren har vaknat.
— Du har bott här i åtta månader. Åtta månader, Emma. Under hela den tiden har du inte ens köpt en limpa bröd.
— Jag söker jobb! höjde svägerskan rösten.
— Nej. Du letar efter någon som kan försörja dig på Tinder. Och under tiden äter du på min bekostnad.
Anna lyfte den tomma stekpannan, ställde den i diskhon och vred på det iskalla vattnet.
— Hallå! Jag var inte färdig! protesterade Emma.
— Din mat är slut. Min också. Ut ur köket.
Emma fräste till. Sedan drog hon av sig Annas morgonrock, slängde den över en stol och försvann in i vardagsrummet.
Anna diskade inte. Hon fyllde ett glas med vatten och drack det i ett svep. Därefter tog hon fram mobilen och skrev till sin man.
”Gå förbi affären. Det finns ingen mat hemma.”
Svaret kom efter mindre än en minut.
”Jag är helt slut. Beställ hem något. Du har ju pengar.”
Anna log kort, utan värme. Pengar hade hon. Sina egna.
Senare på kvällen slog ytterdörren igen ute i hallen. Erik kom hem.
— Anna! Ska vi äta snart?
Hon satt i soffan med datorn i knät.
— Det finns ingen mat, svarade hon.
Erik klev in i rummet utan att ta av sig skorna.
— Vad menar du med ingen mat? Kylskåpet var ju fullt i går.
— Din syster åt upp allt. Med lite hjälp från dig.
Erik drog en tung suck och strök handen över ansiktet, som om han försökte torka bort något osynligt.
— Anna, nu börjar du igen. Emma är ung, hon har snabb ämnesomsättning.
— Det hon har är snabb fräckhet. Jag betalar tre tusen åttahundra i bolån varje månad. Det här är min lägenhet.
— Vi är en familj! röt Erik. — Jag betalar faktiskt räkningarna!
— El och avgifter går på sexhundra. Maten går på fyra tusen femhundra. Din syster har kostat mig trettiosex tusen kronor på de här åtta månaderna.
— Allt handlar bara om pengar för dig!
Erik vände på klacken och gick ut i köket. Strax därpå började kastruller och skåpluckor slamra.
— Anna! ropade han därifrån. — Det finns inte ens ägg!
— Jag vet.
Han kom tillbaka, nu med ilskan fläckvis röd över ansiktet.
— Ge mig en hundring, så går jag och köper kebab.
Anna såg på honom länge. Noggrant. Som om hon betraktade en människa hon aldrig hade träffat förut.
— Ditt kort ligger i din ficka.
— Jag betalade billånet i dag. Det vet du. Jag har noll kvar tills lönen kommer.
— Då får ni ha fastedag i dag.
Erik slog näven i dörrkarmen.
— Driver du med mig? Min syster sitter hungrig där inne! Jag är hungrig!