Del 1. Ljudet i ett tillslutet rum
Inne i bilen låg en tung blandning av exklusivt läder och den billiga, kvävande sötman från parfymen ”Shalimar”, som Karin Andersson, hennes svärmor, tydligen hade dränkt sig i från hjässa till fotsula. Doften klibbade i luften och blandades med den fruktiga ångan från den vape som Maria, Eriks syster, i smyg blåste ut i ärmen från baksätet.
Anna körde med båda händerna stadigt om ratten. Nej, hennes knogar vitnade inte; sådant hörde hemma i slitna romaner. Hennes fingrar, vana vid mikroskopiskt precisa rörelser inne i gamla automater och tornurs mekanik, vilade säkert där de skulle. Ändå skakade något inom henne, inte av rädsla, utan av ren avsmak. Hon var en av få i landet som behärskade restaurering av mekanisk musik. Hennes vardag bestod av kugghjul, fjädrar, balans och klang. Eriks värld, och hans släkts, byggde däremot på fernissa, poser och en hunger efter att ständigt ta mer.
Erik satt bredvid henne på passagerarplatsen och petade högtidligt på sin surfplatta. Han kallade sig själv ”arkitekt för personliga varumärken” och ”coach inom framgångens metafysik”. I verkligheten hade han i tre års tid levt på Annas inkomster och beskrivit det som en nödvändig fas av ”energiuppbyggnad inför språnget”.
— Anna, du missade avfarten, sade han slött utan att ens lyfta blicken mot vägen. Mamma ville att vi skulle svänga förbi Eva och hämta plantor.
— Vi är på väg till din mammas sommarstuga, Erik. Det ligger åt ett helt annat håll, svarade Anna genom sammanbitna tänder. Och bagageutrymmet är fullt av mina verktyg. Jag tänker inte stapla smutsiga jordlådor ovanpå dem.
Bakifrån hördes ett hånfullt fnysande.
— Självklart, sade Maria med en röst som gnisslade som en kärra utan smörjning. Dina metallprylar är viktigare än mammas tomater. Du tillhör ju eliten, du. Vad har vi vanliga människor att säga till om?
— Maria, börja inte nu, suckade Karin Andersson tillgjort och rättade till det grova, smaklösa halsbandet av plast som skulle föreställa bärnsten. Anna lilla har bara svårt att förstå att familj betyder att man ställer upp för varandra. Hon är ju lite… individualistisk.
Anna valde tystnaden. Hon visste hur det fungerade: ett enda ord från henne skulle genast förvandlas till tio från dem. Bilen gled jämnt fram längs vägen. Den var dessutom inte vilken bil som helst, utan en specialanpassad minibuss med temperaturstyrning även i lastutrymmet, nödvändig för att transportera ömtåliga mekanismer vars värde översteg allt Erik och hans familj ägde tillsammans. Att hon just den här dagen gått med på att köra dem till sommarstugan berodde bara på att hennes eget uppdrag låg längs samma rutt, i ett närliggande villaområde där en samlare väntade på att få sin mekaniska näktergal från sjuttonhundratalet restaurerad.
— På tal om att hjälpa till, sade Erik plötsligt, lade ifrån sig surfplattan och vände sig mot henne.
På hans ansikte fanns det där uttrycket Anna avskydde mer än något annat: en blandning av överlägsen välvilja och fräckhet.
— Mamma, Maria och jag har pratat lite…
Det var som om en iskall nål stack henne i nacken. ”Pratat lite.” När de orden kom från honom betydde de aldrig något gott.
— Och vad har ni kommit fram till? frågade Anna utan att släppa vägen med blicken.
— Maria behöver växa. Hon ska snart lansera sin webbkurs i livmoderandning och måste ha en studio. Din verkstad inne i centrum är perfekt. Ljuset, energin, atmosfären… Vi tänkte att du kunde flytta dina järngrejer till garaget vid sommarstugan, och så skriver vi över lokalen på Maria. Tillfälligt, naturligtvis. Bara så hon kommer igång.
Bilen ryckte till lätt. Anna bromsade en aning hårdare än hon borde ha gjort.
Del 2. Gamarna samlas
— Vad sade du? frågade hon långsamt och hoppades fortfarande att hon hade hört fel.
— Men titta inte så där förskräckt, lade Karin Andersson sig i och lutade sig fram mellan framsätena. Hennes ansikte kom alldeles för nära, och Anna såg hur pudret spruckit i rynkorna. Du sitter ju ändå bara där ensam som en uggla. Flickan behöver utvecklas. En karriär! Du har redan lyckats, du har kunder, pengar, uppdrag… Maria måste få lite stöd. Och dessutom säger Erik att det finns en juridisk omständighet kring hur lokalen köptes.