— Pengarna måste vara överförda före kvällen, annars stryker de bokningen.
Anna sköt undan sin kopp och lade mobilen mitt på köksbordet. På den upplysta displayen syntes en sida för ett exklusivt semesterhotell: vajande palmer, kristallklart blått poolvatten och rader av kritvita solsängar.
— Vad är det för bokning du pratar om?
Maria stängde luckan till köksskåpet och vände sig långsamt om mot sin svägerska medan hon torkade sina fuktiga händer på en kökshandduk. Hon hade precis kommit hem efter en tung arbetsdag, hade inte ens hunnit byta om från kontorskläderna, och ändå pågick redan ännu en föreställning i hennes eget kök — med Anna i huvudrollen.
— Men vad tror du? En vistelse på hälsohotellet!
Svägerskan slog ut med armarna som om saken var självklar. De kraftigt målade läpparna drogs ut i ett belåtet leende. Hon rättade till sin sidenscarf och fäste en väntande blick vid sin brors hustru.
— Det där stället med behandlingar, du vet, nära de gamla mineralbrunnarna, började Anna snabbt förklara. — Jag har redan ordnat allt. Incheckningen är den tjugoförsta. Läkaren sa faktiskt mycket tydligt att jag måste återhämta nerverna efter skilsmässan.
Maria lutade sig mot dörrkarmen och betraktade henne noggrant.
Annas fräckhet hade inte uppstått den här dagen. Under den senaste månaden hade Erik, Marias man, knappt talat om något annat än sin olyckliga syster. Anna hade gått igenom en skilsmässa, Anna var utsatt för enorm stress, Anna behövde omedelbart vila, lugn och återhämtning.
Maria hade inte invänt mot det. Ville hon återhämta sig, så var det väl bara att göra det. En vuxen kvinna på trettioåtta år borde dock kunna fatta egna beslut, bära sitt eget ansvar och helst också använda sina egna pengar.
Men för tre dagar sedan hade Maria fått sin stora årsbonus utbetald. Den hade inte ramlat ner från himlen. I flera månader hade hon arbetat för tre personer, drivit igenom ett nästan omöjligt projekt och sovit fem timmar per natt. Och märkligt nog hade svägerskans sköra nervhälsa genast därefter förvandlats till en gemensam familjeangelägenhet.
— Det låter ju fantastiskt, sade Maria svalt. — Jag är glad för din skull. Men vad har det med mig att göra?
Anna knep missnöjt ihop munnen. Den självgoda minen försvann på ett ögonblick och ersattes av en kränkt, bortskämd uppsyn.
— Maria, vi är faktiskt familj. Erik berättade att du har fått en riktigt fin bonus. Och enligt honom var det ingen liten summa heller.
Med en nagel prydd av perfekt manikyr petade hon på en inbillad liten smula på duken.
— Jag tänker inte ta det billigaste alternativet. Där äter man i en gemensam matsal, och min mage är känslig. Därför bokade jag en svit.
— En svit?
Maria drog ut på ordet med tydlig ironi, utan att röra sig ur fläcken.
— Självklart. I priset ingår massage, olika behandlingar och tillgång till spaavdelningen. Allt står här i mobilen, du kan titta själv.
Maria vred inte ens huvudet mot skärmen.