— Din syster har släpat in en massa karlar i vår lägenhet och haft fyllefest medan vi var borta! Nu räcker det! Jag tog nycklarna ifrån henne och kastade ut henne härifrån! Hon får hitta någon annan plats att supa på! Och om du så mycket som försöker försvara henne nu, då lämnar jag in om skilsmässa! skrek Anna och pekade ut över förödelsen i vardagsrummet.
Erik blev stående i hallöppningen. Han hade inte ens hunnit få av sig den högra skon. Den tunga läderportföljen gled långsamt ur hans kraftlösa hand och slog ner mot det smutsiga klinkergolvet med en dov smäll. Blicken for planlöst över rummet, som om hjärnan vägrade ta in vad ögonen såg. Hemmet, som Anna alltid höll i närmast klinisk ordning, liknade nu ett sunkigt väntrum på en busstation efter flera dygns härjande av utslagna fyllon. Luften var tjock av stank: surt öl, gammal spritandedräkt, inpyrd cigarettrök och svettiga kroppar. På det ljusa laminatgolvet låg klibbiga pölar av oklart ursprung, beströdda med grå aska, nedtrampade chips och skal från solrosfrön.
Den dyra ljusa soffan, som de hade köpt bara några månader tidigare, var nedsmetad med feta fläckar och full av fimpar. De objudna gästerna hade tydligen inte ens orkat sträcka sig efter ett askfat utan släckt cigaretterna direkt mot armstöden. I mattan gapade svarta brännmärken. Bredvid tv:n låg ett omkullvält askfat, och innehållet hade spridit sig i ett jämnt lager över all elektronik. På soffbordet av glas stod en hög av tomma flaskor, smutsiga plastmuggar med rester av tomatjuice och hopknycklade servetter.
— Jag kom hem från tjänsteresan en dag tidigare, sade Anna, och hennes röst skar genom lägenheten som kall metall. Jag tänkte att jag inte skulle ringa i förväg. Flickan skulle ju plugga inför tentorna, så jag ville inte störa. Jag kommer upp på våningen och ser att vår ytterdörr står på glänt. Vem som helst hade kunnat kliva rakt in. Jag knuffar upp dörren, går in och möts av den här djurparken. På vår soffa ligger en stor klump till karl och snarkar, med leriga sneakers på fötterna. I köket sitter två andra och dricker vodka direkt ur flaskan, röker ut genom vädringsfönstret och garvar så det ekar. Och din dyrbara lilla syster, hon som tiggde om att få bo här för att få lugn och ro under tentaperioden, hängde runt halsen på en fjärde slusk och kunde knappt få fram ett begripligt ord. Hon kunde inte ens stå upprätt. Hon bara stirrade på mig med grumliga ögon och fnissade som en idiot.
Erik ryckte till, som om förstelnelsen till slut släppte sitt grepp. Han drog av sig rocken, kastade den vårdslöst ovanpå portföljen och sparkade äntligen av sig skon. Med ett osäkert steg gick han in i rummet. Strumpan fastnade omedelbart i golvet med ett äckligt smackande ljud.
— Anna, vänta nu, sade Erik och rynkade pannan medan han äcklat betraktade en uppblött matrest som klistrat sig fast vid strumpan. Vilka karlar pratar du om? Vilken fest? Maria skulle plugga. Hon ringde mig själv i går kväll och sa att hon satt begravd i anteckningar upp över öronen. Det kanske var kurskamrater som kom förbi för att hjälpa henne med något?
— Kurskamrater? Anna gav ifrån sig ett kort, hårt skratt utan minsta spår av glädje. Dina ”kurskamrater” såg ut som om de precis blivit utsläppta från kåken. En av dem var säkert trettiofem, med ett söndersupet ansikte och fängelsetatueringar över knogarna. Tror du att de satt här och diskuterade hållfasthetslära? Jag kan berätta mer. När jag tittade in i vårt sovrum låg det tomma ölflaskor, smutsiga strumpor och utspridd tobak på vår säng. På två dagar har de gjort om vårt hem till en svinstia.
Anna tog ett steg närmare sin man. Varje rörelse var kontrollerad och skarp, och hon brydde sig inte det minsta om hur skräpet knastrade under hennes skosulor.
— Jag tänkte inte stå där och vara artig eller fråga vilka de var. Jag gick bara ut i köket, tog den tunga stekpannan i metall och sa att om den där packet inte var borta inom en minut skulle jag börja banka in deras tomma skallar. Din syster försökte mumla något, spelade förolämpad och krävde med sluddrande tunga respekt för sina gäster. Jag drog nycklarna ur fickan på hennes huvtröja, tog henne i kragen och slängde ut henne i trapphuset efter hennes supkompisar. I strumpor och en uttöjd t-shirt. Jag lät henne inte ens få på sig skorna. Jag knuffade bara ut det där berusade aset över tröskeln medan hon försökte få tag i sin jacka.
Erik bleknade först tvärt. Sedan steg en mörkröd färg snabbt upp i ansiktet på honom. Den förstörda soffan, golvet som var dränkt i alkohol och väggarna som stank av rök tycktes inte röra honom det minsta. All hans reaktion, all ilska, låste sig vid Annas sista mening. Med demonstrativt stora steg klev han över en tom flaska och kom hotfullt närmare henne.
— Hon är fortfarande ung, hon gjorde ett misstag! vrålade Erik, så saliv stänkte ur munnen medan han viftade rasande med händerna. Ja, hon klantade sig. Ja, hon tog hit folk och tänkte sig inte för. Men det ger dig ingen rätt att kasta ut min egen syster i trappan! Du hade ingen rätt att köra ut henne så här sent! Du är en egoist som bara tänker på dina rena golv och inte på människor! Det är oktober ute, det är svinkallt! Vart ska hon ta vägen mitt i natten i en stad där hon knappt känner någon?
— Jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om vart hon går, svarade Anna skarpt utan att flytta sig ens en centimeter. Till stationen, till studentboendet, ner i någon källare hos sina lodisvänner. Det är hennes problem. Jag släppte in henne här för din skull, eftersom du tjatade hål i huvudet på mig om den stackars studenten som inte kunde läsa på grund av störiga grannar. Hon svor att hon skulle sitta med böckerna från morgon till kväll. Resultatet ser du själv: hon har förvandlat vår lägenhet till ett tillhåll jag får kväljningar av att gå in i.
Erik knöt nävarna så hårt att knogarna vitnade. Han andades tungt, bullrigt, och lät blicken fara mellan sin fru och det demolerade rummet, som om han desperat letade efter något argument som kunde rädda hans ståndpunkt. Samtidigt verkade han helt förtränga hur omfattande skadorna faktiskt var.
— Inser du ens vad du har gjort? väste han och tog ännu ett steg mot Anna. Du skickade ut en ung tjej utan pengar, utan varma kläder och utan handlingar! Tänk om något händer henne? Tänk om de där typerna ger sig på henne i trapphuset? Använde du huvudet över huvud taget när du kastade ut henne? Hon är min familj!
— Din familj står förmodligen i trapphuset just nu och väntar på att du ska springa ut och torka näsan på henne, svarade Anna med iskall röst och korsade armarna över bröstet. Hon är inget barn. Hon är nitton år gammal. Hon vet alldeles utmärkt hur man öppnar flaskor, hur man drar in män i någon annans hem och hur man ljuger för sin bror i telefon om sina anteckningar. Så bespara mig föreläsningen om din systers svåra öde. Tänker du försvara henne, då är dörren öppen även för dig.
— Har du blivit helt galen med dina ultimatum? morrade Erik. Han klev fram igen och trampade rakt ner i en klibbig spritpöl, som gav ifrån sig ett vidrigt plask. Vad är det här för cirkus egentligen? Handlar allt om lite skräp och några fläckar på sofftyget? Vi ringer en städfirma i morgon bitti, de gör rent din älskade lägenhet tills den glänser som ny, och sedan kan du springa runt med din mopp igen och jaga dammkorn. Men att kasta ut en människa på kall betong, det är ren grymhet, Anna! Hon är mitt kött och blod, en student, och du beter dig som en känslokall maskin som bara bryr sig om städning!
— Lite skräp? Anna log giftigt, men inte en muskel i hennes ansikte darrade. Hon höjde inte rösten. Tvärtom blev tonen ännu lugnare, nästan dödligt jämn, vilket retade Erik mer än om hon hade skrikit tillbaka. Kom, Erik. Eftersom din syn tydligen har slutat fungera på grund av blind syskonkärlek, ska du få en privat rundtur i den här filialen till kommunens soptipp. Följ efter mig. Du kan behålla skorna på om du vill. Värre kan du ändå knappast göra här inne.
Hon vände tvärt och gick mot badrummet, det kombinerade bad- och toalettutrymmet. Erik följde efter med tunga steg, flåsande av irritation och muttrande förbannelser för sig själv. På vägen krossade han en tom plastmugg under sulan. I samma ögonblick som de kom fram till den öppna badrumsdörren slog en koncentrerad, kväljande lukt emot dem: magsyra, halvsmält mat och billig sprit.
— Titta noga, sade Anna och pekade med sitt perfekt manikyrerade finger mot handfatet, utan att försöka dölja sin avsky. Din nittonåriga lilla flicka, som tydligen blev utmattad av att läsa tjocka kursböcker, har spytt ner hela handfatet och spegeln. Mina vita frottéhanddukar ligger på det våta klinkergolvet, och av de bruna ränderna att döma har någon försökt torka upp samma spya med dem. Toaletten är fullständigt igensatt av fimpar och sönderrivna pappersbitar.