”Antingen förlåter du otroheten eller så flyttar du!” sa maken – men han hade missat en avgörande sak…
— Antingen accepterar du det som hände och förlåter mig, eller så packar du och går, sa Erik utan att ens skjuta undan tallriken.
— Säg det där en gång till.
— Förlåter du mig, fortsätter vi. Gör du det inte, tar du dina saker och åker till din mamma. Jag orkar inte med fler gräl.
— Vem var det?
— Maria, från avdelningen. Det betydde inget. Det bara blev så. Du sitter ju ändå alltid begravd i dina rapporter.
— Erik.
— Vad?
— Plocka undan efter dig. Och låt mig bara förstå: om jag förlåter stannar jag, om jag inte förlåter flyttar jag. Är det så du menar?
— Precis.
— Och alternativ tre?
— Vilket alternativ tre?
— Att det är du som flyttar.
— Va? Det här är min familj, mitt… Han tystnade mitt i meningen.
— Vems är lägenheten?
— Vår… eller, din. Men så gör man inte mot en människa.
— Nej, det man inte gör mot en människa är att bedra henne, sa jag och tog en servett. — Det är kaffefläckar på bordet.
— Vi pratar ordentligt i kväll. Nu är du bara upprörd. Han ryckte åt sig nycklarna. — Jag har sagt vad som gäller. Fundera på saken.
Dörren stängdes mjukt bakom honom. Jag öppnade genast anteckningarna i mobilen och skrev:
”1) Låssmed — byt cylinder. 2) Flyttlådor. 3) Styrelsen/förvaltaren — portkod. 4) Ring Anna.”
För vem var det egentligen som skulle lämna hemmet?
— Sa han det på riktigt? väste Anna i luren. — Alltså: ”vi får se om du förlåter, annars går du”? Vad tänker han med?
— Han lät helt lugn. Som om vi satt och stämde av ett arbetsschema.
— Och du?
— Tom. Jag gråter inte. Jag skriver bara ner vad som måste göras.
— Utmärkt. Då tar vi det i ordning. Låssmed? Kartonger? Papper? Har du dokumenterat allt med foton? Koppla bort smart-tv:n?
— Ja. Och en sak till: han är inte folkbokförd här. Han står skriven hos sin mamma i Lund. Lägenheten är min, enligt gåvobrev före äktenskapet. Alla el- och avgiftsräkningar står också på mig.
— Då är det inte du som flyttar. Gör klart allt före kvällen. Jag kommer över.
— Försök inte övertala mig.
— Jag kommer inte för att övertala dig. Jag tar med säckar.
Jag lyfte upp datorn och skrev i jobbchatten: ”Jag arbetar hemifrån i dag.”
Sedan beställde jag låssmed och flyttlådor och ringde fastighetsförvaltaren om portkoden.
— Hej, låssmed? Ja, i dag. Helst vid två.
— Bud? Fyra kartonger. Lätta. Ja, upp till våningen.
— Förvaltningen? Jag kan komma i morgon med legitimation och ordna koden.
Erik skrev: ”Kommer förbi vid sex. Vi pratar. Sluta dramatisera.” Jag slog på flygplansläge.
När ord är billigare än flyttlådor
Låssmeden dök upp halv tre med en liten väska och exakta, vana rörelser.
— Ska vi sätta in en ordentlig cylinder, inte någon billig variant?
— En ordentlig.
Fem minuter senare var allt klart.