Svärmodern skrek åt Anna och tycktes helt ha glömt att hon faktiskt bodde i sin svärdotters lägenhet. Men överraskningen låg redan färdig.
— Där sitter du med datorn igen! Normala kvinnor går till ett riktigt arbete, men du sitter här och låtsas vara upptagen. Erik sliter ut sig för att försörja dig, medan du bara leker!
Margareta stormade genom köket så att luckorna skallrade. Anna lyfte inte ens blicken från skärmen. Kvartalsrapporten måste vara inskickad före lunch, och svärmodern hade redan dragit i gång samma visa för tredje gången den morgonen.
Tio månader. Så länge hade det här pågått. Tio månader av anklagelser om att Anna var en parasit.
— Margareta, jag måste arbeta.
— Arbeta! — Svärmodern vände sig tvärt om och satte händerna i sidorna. — Du trycker lite på tangenterna och kallar det jobb? Min Erik kämpar på försäljningsavdelningen ända till kvällen, och vad gör du? Låter dagen gå och tycker att det räcker? Du borde skämmas! Du har hängt dig fast vid min son som en blodigel!
Anna lade ifrån sig pennan på bordet. Sedan stängde hon långsamt laptopen.
— Margareta, menar du verkligen det där?
— Självklart gör jag det! Jag är inte blind. Jag ser mycket väl vad du håller på med hela dagarna. Du stirrar ut genom fönstret och pratar i telefon. Och Erik arbetar för er båda.
— Jag förstår. — Anna reste sig. — Då tar vi det här i kväll. Inför Erik. Om du nu är så bekymrad över vem som lever på vem.
Något i hennes ton fick svärmodern att tystna. Fast bara för en kort stund.
Erik kom hem halv sju. De två kvinnorna satt redan vid köksbordet. Framför dem låg en mapp.
— Vad är det som har hänt? — frågade han och klev försiktigt in i köket.
— Sätt dig, — sade Anna och pekade mot stolen. — Din mamma anser att jag lever på dig. Att mitt arbete bara är något slags spel och att det är du ensam som försörjer familjen. Har jag återgett det korrekt, Margareta?
Hans mamma nickade. Ansiktet var spänt och munnen hopknipen.
— Mamma, vi har ju redan…
— Erik, avbryt mig inte. — Anna öppnade mappen. — Jag håller faktiskt med din mamma om en sak. Den som utnyttjar andra bör inte bo kvar i någon annans egendom.
Hon lade fram lagfarten på bordet.
— Ser du datumet, Margareta? Den här lägenheten köpte jag fyra år innan bröllopet. För mina egna pengar. Erik har inte lagt in en enda krona i den, eftersom den är min. Han betalar sin del av boendekostnaderna, precis som vi kommit överens om. Du däremot har bott här gratis i tio månader och ändå anser du dig ha rätt att tala om för mig hur jag ska leva i mitt eget hem.
Margareta ryckte åt sig handlingarna. Hon ögnade snabbt igenom dem och blev kritvit i ansiktet.
— Det här… Erik, visste du om det?
— Naturligtvis. Jag sa från början att lägenheten var Annas. Det var bara du som inte ville lyssna.
— Men du arbetar ju…
— Ja, jag arbetar. Och jag tjänar helt okej. — Erik gnuggade sig över näsroten. — Men Anna tjänar dubbelt så mycket som jag. Hon har egna kunder som hon har jobbat med i flera år. Att hon arbetar hemifrån betyder inte att hon inte gör någonting.
Anna tog fram ytterligare ett dokument ur mappen.
— Ett hyreskontrakt. En etta i kvarteret bredvid. Jag har betalat tre månader i förskott och lagt depositionen också. Den är till dig, Margareta. Se det som en avskedsgåva efter tio månaders förnedring.
Det blev alldeles tyst. Svärmodern stirrade utan att blinka på papperen.