– När skilsmässan är klar flyttar mamma hit, sa Erik. – Det lilla rummet tömmer du helt. Behöver du några möbler kan du ta dem med dig.
I några sekunder bara stirrade jag på min man och försökte begripa vid vilken punkt samtalet om vår separation hade förvandlats till en diskussion om att jag skulle köras ut ur mitt eget hem.
– Vart menar du att jag ska ta möblerna?
Erik lade ifrån sig mobilen och svarade, nu märkbart irriterad:
– Anna, ska vi verkligen börja om från början igen? Jag stannar här, mamma flyttar in hos mig. Du hittar något mindre åt dig själv. Två rum är ändå för mycket för en person.
Vi satt i köket i lägenheten som jag hade köpt 2015. Vi gifte oss 2019, och efter bröllopet flyttade Erik in hos mig.
Under alla dessa år hade jag kallat lägenheten för vårt hem. Det hade aldrig fallit mig in att påminna honom om att det bara fanns en ägare på papperet.
Erik verkade däremot ha dragit en helt annan slutsats av min tystnad.
– Varför är det självklart att du ska bo kvar? frågade jag.
Han svarade med en ton som om han förklarade något enkelt och självklart:
– För att jag har bott här i sju år. Jag har nära till jobbet, nära till gymmet, jag känner till alla butiker här. Du jobbar hemifrån. Vad spelar det för roll för dig var du bor? Mamma tycker också att det här är mest rimligt.
– Har du redan pratat med din mamma om det?
– Självklart. Hon flyttar hit efter skilsmässan.
Vi hade inte ens avslutat samtalet om skilsmässan, men de hade tydligen redan bestämt var jag skulle bo, var Erik skulle stanna och vilket rum Maria skulle få.
Dagen därpå kom min svärmor själv.
Jag satt och arbetade i det lilla rummet när jag hörde hennes röst ute i hallen.
– Erik, hämta måttbandet. Om Anna tar skrivbordet, får byrån plats här utan problem.
Jag gick ut ur rummet.
Maria stod vid väggen och mätte det lediga utrymmet. Erik tittade ner i mobilen och skrev in siffrorna.
– Vad håller ni på med? frågade jag.
Min svärmor vände sig mot mig, helt oberörd.
– Vi ser bara vad av mina möbler som kan stå här. Det vore synd att lämna byrån. Hyllorna tar du väl med dig, de behöver du ju till jobbet.
– Vart skulle jag ta dem?
Hon rynkade pannan.
– Till din nya lägenhet. Erik sa att ni redan hade kommit överens.
– Erik har kommit överens med sig själv.
Min man skyndade sig att lägga sig i.
– Anna, vi gick ju igenom allt i går.
– Nej. I går presenterade du ett färdigt beslut för mig.
Maria vek ihop måttbandet och sa med en försonlig röst:
– Varför bråka om ordval? Ni ska ju ändå flytta isär. Erik är van vid att bo här. För dig blir det enklare att hitta något annat.
Jag såg på måttbandet i hennes hand.
– Och varför måste du flytta in hos Erik?
Hon såg nästan förvånad ut över frågan.
– Jag vill hyra ut min egen lägenhet. Varför ska den stå tom? Jag bor här med min son och där bor hyresgäster. Det passar alla.
Först då blev deras plan fullständigt tydlig.
Erik skulle behålla både området han trivdes i och lägenheten. Maria skulle flytta in hos sin son och samtidigt få en ny fördel.