— Då gör vi så här, Anna: på lördag åker du ut till stugan till klockan nio. Vinden ska rensas, golven skuras efter vintern och växthusen kläs med plast. Jag har skrivit en lista, sade Margareta och sköt fram ett fullklottrat papper mot mig, högtidlig som om hon överlämnade en dom.
— Lars kommer ju över första maj med sina vänner för att grilla. De ska väl inte behöva sitta i smuts. Förresten har jag bestämt att skriva över stugan på honom. Han är äldst, han behöver den mer.
Pappret gled över duken som en liten men oförskämd bulldozer, rakt in på mark som inte tillhörde den.
Jag såg först på listan och sedan på min svärmor.
Bredvid mig satt min man Erik och blev långsamt mörkröd i ansiktet.
— Mamma, ta bort listan. Anna är inte din anställda, du kan inte schemalägga henne, sade Erik lågt men med en tyngd som inte gick att missa.
Margareta betraktade min fritid som en övergiven tomt: fanns där inget plank med taggtråd runt, kunde hon tydligen utan vidare sätta sin potatis där.
Under tjugo års äktenskap hade jag lärt mig den enda fungerande överlevnadsregeln i den här familjen: jag hjälpte Margareta exakt fram till den punkt där en vänlig förfrågan förvandlades till en order om dagsverke.
Det hade inte börjat i går. Det var en långsam, metodisk erövring av min nacke.
Redan i mars hade jag kommit hem till henne med tre påsar svåråtkomliga mediciner, efter att ha smitit från jobbet en timme tidigare. Jag ställde allt på bordet och hann knappt andas ut.
Kvittona för medicinerna, liksom för hemleveranser och hantverkare, brukade jag för övrigt lägga i ett tjockt kuvert. Inte för att redovisa något inför svärmor, utan för att hålla ordning på familjens utgifter.
Margareta tittade inte ens ner i påsarna. Hon pekade genast mot taket.
— Anna, när du ändå inte har tagit av dig ytterkläderna, kliv upp på pallen och plocka ner kristallerna från takkronan. De måste tvättas, jag mår illa av att se eländet. Det tar bara en halvtimme.
Hennes takkrona hängde där uppe som en enorm glaspiggsvin, spretande med hundratals hängen. Ett enda felsteg, och man kunde flyga från pallen raka vägen till akuten.
— I dag har vi apoteksleverans på schemat, Margareta, svarade jag lugnt och knäppte kappan igen. — Kristallpiggsvinet ingår inte i mitt abonnemang. Ring Lars, eller bestäm en annan dag, så bokar jag städhjälp åt dig.
Den gången drog hon ihop munnen tills den såg ut som en liten hönsstjärt. Men hon backade.
Behövde hon komma till läkaren, få hjälp med myndighetsärenden eller stod det vatten ur ett trasigt rör, då fanns jag alltid där.