Under några minuter satt han alldeles stilla och stirrade mot en punkt på väggen. Tystnaden i köket blev så tät att den nästan gick att ta på.
— Alltså inkassobolag, sa Erik lågt, och rösten hade fått en hård, kall klang. — Alltså Emma skulle hamna på gatan. Bröstoperation. Fettskulptering.
— Avtalet låg framme på bordet, fortsatte Anna. — Sara brydde sig inte ens om att gömma det, eftersom hon är övertygad om att hon får pengarna i morgon. Din mamma visste också. Hon kom hit i dag och skrek att du hade fattat ett riktigt manligt beslut och skulle bestämma över mina pengar. Hon påstod att allt handlade om att rädda familjen.
Erik reste sig så hastigt att stolen skrapade mot golvet. Han gick bort till fönstret och satte båda händerna mot fönsterbrädan. Anna såg hur tungt hans rygg höjdes och sänktes för varje andetag. Det gjorde ont i henne att se honom så. De människor som borde ha stått honom närmast hade utnyttjat honom med en kyla som nästan var ofattbar.
— De kommer hit i morgon kväll, sa han utan att vända sig om. — Mamma ringde tidigare i dag. Hon sa att hon och Sara skulle komma och hämta kontanterna, så att de kunde lämna dem till långivarna direkt på morgonen. Säg ingenting till dem. Jag tar hand om det.
Kvällen därpå ringde det på dörren hemma hos Anna och Erik. Utanför stod Maria och Sara. Båda hade lagt sig vinn om att se så bedrövade ut som möjligt. Sara bar en gammal, uttänjd tröja, hade inte sminkat sig och spelade rollen som ett offer för grymma omständigheter med hela sin uppenbarelse. Maria suckade tungt och höll ena handen tryckt mot bröstet.
— Erik, Anna, jag vet inte hur jag ska kunna tacka er, började Sara med darrande röst när hon gick in i vardagsrummet och satte sig ytterst på soffkanten. — Ni räddar mig från undergången. Om det inte vore för er skulle jag och Emma få gå från hus och hem. Jag ska betala tillbaka allt, jag svär. Jag kan städa åt er, skura golv, sopa trapphus, vad som helst.
— Ja, mina barn, Gud ska belöna er för er godhet, fyllde Maria i och duttade med en näsduk vid ögon som var fullständigt torra. — I en familj hjälper man varandra när det krisar. Har ni gjort i ordning pengarna? Sara ska träffa de där busarna klockan nio i morgon bitti.
Erik stod vid bokhyllan. På ytan var han lugn, nästan orörlig, men blicken han fäste vid sin mor och sin syster var så främmande att det såg ut som om han betraktade två människor han aldrig tidigare mött.
— Ja, de är klara, svarade han jämnt.
Han tog en tjock mapp från bordet och släppte ner den på soffbordet framför dem.
— Varsågoda. Exakt etthundrafemtiotusen kronor. Titta noga.
Sara sträckte sig genast efter mappen. Hon slog upp den med ivriga fingrar, men stelnade i samma ögonblick. Där låg inga sedlar. I plastfickorna fanns färgutskrifter av fotografierna Anna hade tagit av avtalet med den estetiska kliniken.
Maria böjde sig fram över dotterns axel. Även hon blev först helt mållös. Den sorgsna mask hon burit med sådan omsorg föll av på ett ögonblick.
— Erik… det där… det måste vara något missförstånd, stammade Sara och slog nervöst igen mappen. — Det är bara en reklambroschyr. Jag tog den på stan, det är allt.
— Nog, sa Erik.
Ordet slog genom rummet som ett piskrapp.
— Reklambroschyrer undertecknas inte. Och de skickar inte personliga fakturor på etthundrafemtiotusen kronor. Jag vet allt. Anna vet också allt.
Maria insåg att det inte längre gick att förneka saken. På en sekund bytte hon taktik. Hon rätade på ryggen och gick till angrepp.
— Och vad är det med det då? skrek hon gällt och stirrade trotsigt på sin son. — Ja, pengarna skulle gå till en operation! Tycker du att din syster inte har rätt till lite lycka? Hon är trettiofyra år, hon har ingen man, inga utsikter! Hon måste kunna gifta sig med någon som har det gott ställt, så att Emma får en trygg framtid. Vem vill ha henne som hon ser ut nu, med kroppen hängande efter barnet? Det här är en investering i hennes framtid! Och ni har gott om pengar. Anna bakar sina tårtor och kan tjäna ihop mer. Ni är skyldiga att hjälpa henne!
Anna satt kvar i fåtöljen och lyssnade på den strida strömmen av ord med en märklig känsla av förundran. Marias resonemang var så förvridet att ilskan nästan inte hann få fäste. Det enda Anna kände var avsmak.
— En investering? Erik tog ett steg närmare sin mor. — Ni bestämde er alltså för att investera i min systers nya mage och nya bröst med pengar som inte ens var era.