— Pengar som min fru slitit ihop medan hon sov fyra timmar per natt? Ni hittade alltså på en vidrig liten saga om att barnets liv var i fara, bara för att jag själv skulle ta Annas pengar och stoppa dem i era nycker?
— Du är hennes bror! Du ska ta hand om henne! skrek Maria och vägrade ge sig. Rösten skar sig nästan av hysteri. — Hon är kvinna, hon har det svårt! Din fru bryr sig bara om sina ugnar! En snål och hjärtlös människa är vad hon är!
Erik rätade på sig. Varje ord föll hårt och tydligt.
— Min fru arbetar ärligt och går inte runt och tigger av någon. Och jag tänker försvara hennes arbete och våra gemensamma planer mot alla som försöker leva på oss. Även om de råkar vara mina egna släktingar. Jag litade på er. Jag var beredd att slita dygnet runt på byggen för att betala en skuld som inte ens fanns. Men nu är det slut.
— Erik, snälla, förlåt oss… vi ville ju bara väl, gnällde Sara och försökte pressa fram tårar.
Erik pekade mot hallen. Hans röst var låg, behärskad och just därför skrämmande.
— Res er. Båda två. Och gå härifrån. Jag vill aldrig mer se er i det här hemmet. Och ni håller er borta från Annas konditori också. Om Sara behöver nya former för att locka till sig en sponsor får hon skaffa ett jobb, ta ett vanligt privatlån och betala det själv. Vår kassa är stängd för alltid.
— Du vågar inte kasta ut din egen mor! försökte Maria protestera.
Men när hon mötte sonens blick dog orden bort. Där fanns inget att förhandla med längre.
De fick bråttom ut i hallen och drog på sig ytterkläderna under tystnad. Innan Maria försvann försökte hon smälla igen dörren så hårt hon kunde, som om hon ville lämna efter sig ett sista triumferande dån. Men dörrbromsen tog mjukt emot slaget och kvävde hela effekten. Hon blev till och med berövad den avslutningen.
Sedan lade sig en djup stillhet över lägenheten.
Erik kom tillbaka till vardagsrummet. Han gick fram till Anna, sjönk ner på huk framför hennes fåtölj och gömde ansiktet mot hennes knän.
— Förlåt mig, Anna, mumlade han dovt. — Jag betedde mig som en idiot. Jag var nära att förstöra din dröm för att jag var blind. Jag skäms så fruktansvärt.
Anna lade handen över hans hår och strök honom långsamt, varsamt.
— Du gjorde det en normal, kärleksfull bror skulle göra, Erik. Det är inte ditt fel att de bestämde sig för att utnyttja din anständighet. Det viktiga är att vi hann förstå sanningen i tid.
Sju månader gick.
I konditoristudion Vaniljsmulans kök var det full fart från morgon till kväll. Den stora franska rotationsugnen blänkte med sina kromade sidor och levererade omgång efter omgång av perfekta croissanter, luftiga bottnar och gyllene bakverk. Anna hade kunnat utöka verksamheten, anställa två medhjälpare och för första gången på länge unna sig riktiga lediga helger utan dåligt samvete.
Erik blev befordrad. Han utsågs till chefsingenjör för projekten och fick ansvar för en stor avdelning. Efter allt som hade hänt hade deras äktenskap inte spruckit, utan tvärtom blivit fastare. Det som tidigare varit tillit blev nu något ännu starkare, nästan orubbligt. De reste tillsammans på semester till Franska rivieran, promenerade i skogar, åt långa middagar utan stress och njöt av att helt enkelt få vara med varandra.
För släktingarna utvecklade sig livet på ett helt annat sätt.
När den trygga finansieringskällan försvann tvingades Sara sänka sina krav. Någon skönhetsoperation blev det förstås aldrig. För att kunna betala räkningar och köpa mat fick hon lägga drömmen om att vara ”andlig vägledare” åt sidan och ta ett jobb som administratör på en enkel frisersalong i utkanten av staden.
Maria försökte först gå omvägen via avlägsna släktingar. Hon ringde runt, suckade, grät och berättade för alla som ville lyssna vilken hård son hon hade och vilken girig svärdotter som hade förstört familjen. Men Erik stoppade snabbt varje medlidsam moster och bekant med en enda mening:
— Om ni tycker så synd om Sara kan ni föra över 150 000 kronor till hennes fettsugning.
Efter det försvann viljan att ge goda råd nästan omedelbart.
Manipulationerna bet inte längre. Anna ställde fram nygräddade éclairs i montern, drog in doften av vaniljkräm och varm deg och visste med full säkerhet en sak: när man har en man vid sin sida som kan skydda familjen mot både stormar och intrång, då behöver man inte frukta andras intriger. Ärligt arbete och uppriktig kärlek visar sig till slut alltid vara starkare än vilken lögn som helst.