Han blev sittande så i flera minuter, med blicken fastnaglad vid en punkt på väggen. Tystnaden i köket blev tät, nästan fysisk.
— Så det var alltså indrivare, sade Erik lågt. Rösten hade fått en hård, kall klang. — Alltså skulle Emma hamna på gatan. Bröstoperation. Fettskulptering.
Anna drog ett långsamt andetag.
— Avtalet låg framme på bordet. Sara hade inte ens bemödat sig om att gömma det, eftersom hon var säker på att hon skulle få kontanterna i morgon. Din mamma visste om alltihop, Erik. Hon var här i dag och skrek att du hade fattat ett manligt beslut om att använda mina pengar. Hon försökte få det att låta som om det handlade om att rädda familjen.
Erik reste sig så hastigt att stolen skrapade mot golvet. Han gick bort till fönstret och satte händerna hårt mot fönsterbrädan. Anna såg hur hans rygg hävde sig tungt under andningen. Det gjorde ont i henne att se honom så. De människor som borde ha stått honom närmast hade utnyttjat honom med en hänsynslöshet som nästan var svår att förstå.
— De kommer hit i morgon kväll, sade han utan att vända sig om. — Mamma ringde tidigare i dag och sa att hon och Sara skulle komma förbi och hämta pengarna, så att de kunde åka direkt till fordringsägarna på morgonen. Säg ingenting till dem. Jag tar hand om det själv.
Kvällen därpå ringde det på dörren hemma hos Anna och Erik. Utanför stod Maria och Sara. Båda hade ansträngt sig för att se bedrövade ut. Sara bar en gammal, uttänjd tröja, hade låtit bli sminket och spelade rollen som en kvinna krossad av livets grymma omständigheter. Maria suckade djupt och höll ena handen mot bröstet som om hjärtat när som helst kunde ge upp.
— Erik, Anna, jag vet inte hur jag ska kunna tacka er, började Sara med darrande röst när hon gick in i vardagsrummet och satte sig ytterst på soffkanten. — Ni räddar mig verkligen från avgrunden. Utan er hade Emma och jag varit ruinerade. Jag ska betala tillbaka med arbete, jag svär. Jag kan skura golv, städa trapphus, vad som helst!
— Ja, mina kära barn, Gud kommer att belöna er för ert goda hjärta, fyllde Maria i medan hon duttade med en näsduk mot torra ögon. — Familjen måste hålla ihop när det är svårt. Har ni gjort i ordning pengarna? Sara ska träffa de där banditerna klockan nio i morgon bitti.
Erik stod intill bokhyllan. Utåt sett var han lugn, nästan orörlig, men blicken han riktade mot sin mor och sin syster var så främmande att det såg ut som om han betraktade två människor han aldrig tidigare hade mött.
— Ja, det har vi, svarade han jämnt.
Han tog upp en kraftig mapp från bordet och lät den falla ner på soffbordet framför dem.
— Här. Exakt etthundrafemtiotusen kronor. Titta noga.
Sara sträckte sig ivrigt efter mappen. Hon slog upp den och stelnade till. Där låg inga sedlar. I stället låg utskrivna färgbilder av avtalet från kliniken för estetisk kirurgi.
Maria lutade sig fram över dotterns axel, fick syn på pappren och blev lika tyst hon. Hennes sorgsna teatermask föll av på ett ögonblick.
— Erik… det här… det här måste vara något missförstånd, stammade Sara och slog hastigt igen mappen med ryckiga fingrar. — Det är bara reklam! En broschyr jag fick någonstans på stan!
— Nog nu, sade Erik.
Hans röst skar genom rummet som ett piskrapp.
— Reklambroschyrer undertecknas inte. Och de följs inte av personliga fakturor på etthundrafemtiotusen kronor. Jag vet allt. Och Anna vet allt.
Maria insåg genast att det inte längre gick att neka. På en sekund bytte hon taktik. Hon rätade på ryggen, höjde hakan och gick till angrepp.
— Och vad är det med det då? ropade hon gällt och såg trotsigt på sin son. — Ja, pengarna skulle gå till operationen! Men menar du att din syster inte har rätt till lite personlig lycka? Hon är trettiofyra år, hon har ingen man och inga framtidsutsikter! Hon måste kunna gifta sig med någon som har ordnad ekonomi, så att Emma får trygghet. Vem ska vilja ha henne som hon ser ut nu? Det här är en investering i hennes framtid! Och ni har gott om pengar. Anna bakar sina tårtor, hon kan tjäna ihop mer. Ni är skyldiga att hjälpa till!
Anna satt kvar i fåtöljen och lyssnade på ordströmmen med en sorts stilla häpnad. Marias sätt att resonera var så förvridet att ilskan nästan inte hann komma. Det som steg i henne var snarare avsmak.
— En investering? upprepade Erik och tog ett steg mot sin mor. — Ni bestämde er alltså för att investera i min systers nya mage och nya bröst med pengar som aldrig ens var era.