…ett företag som såg ut att vara skapat för en enda affär och därefter försvinna.
Anna satt fortfarande böjd över siffrorna när mobilen plötsligt började vibrera mot bordsskivan. Hon rycktes ur granskningen och såg på displayen att det var Sara, hennes älskade äldre syster. Henne kunde hon inte ignorera, hur kaotisk kvällen än hade blivit.
– Hej, Sara.
– Hur mår du? Är allt okej med dig? frågade systern direkt, och oron i rösten gick inte att ta miste på.
Anna drog efter andan.
– Vet du redan? Vem har berättat?
– Erik ringde. Han sa att det hade uppstått någon sorts problem på jobbet.
– Problem? Anna skrattade kort, utan glädje. – Jag blev avskedad. Inför alla. Med skandal och formell anmärkning.
– Va? Har den där gamla häxan fullständigt tappat förståndet?
– Mer än så. Maria har förfalskat handlingar, Sara. Hon fick det att se ut som om jag var en inkompetent idiot, förnedrade mig inför hela personalen och kastade ut mig som om jag vore skräp.
– Och Erik då? Vad gjorde han?
– Vad tror du? Anna försökte hålla rösten stadig, men tårarna brände redan bakom ögonlocken. – Han sa att det kanske var lika bra. Att jag tydligen inte är någon bra ekonomichef och att det var dags för mig att inse det. Kan du föreställa dig?
Det blev tyst i luren. Inte en tom tystnad, utan en tung sådan, fylld av allt Sara inte genast kunde säga.
– Kom hem till mig, sa hon till slut, långsamt och bestämt. – På en gång. Jag vill inte att du sitter ensam med det här.
– Tack… men vänta lite. Anna hejdade sig när skärmen blinkade till. – Det ringer från ett okänt nummer.
– Svara. Jag stannar kvar.
Anna växlade snabbt över till det inkommande samtalet.
– Hallå?
– God kväll, Anna. Det är Johan.
Hon var nära att tappa telefonen. Johan var hennes före detta svärfar, en man hon inte hade träffat på tre år, inte sedan Maria hade genomfört sin listiga manöver med företagets tillgångar och lämnat honom praktiskt taget tomhänt. Den gången hade Erik utan tvekan valt sin mors sida, och familjen hade splittrats för gott.
– Jag vet vad som hände i dag, fortsatte Johan med sin lugna, säkra röst. – Historien upprepar sig, eller hur? Maria förändras aldrig.
– Hur kan ni veta…?
– Jag har fortfarande kontakter inne i bolaget. Lyssna på mig, Anna. Vi behöver träffas. Det finns saker vi måste tala om.
– Vad för saker?
– Rättvisa. Och hur man kan få den återställd. Kom till restaurang Europa om en timme. Jag tror att det jag har att säga kommer att intressera dig.
Anna återgick till samtalet med systern.
– Sara, förlåt, jag måste ge mig av. Det verkar som om allt just tog en oväntad vändning. Jag ringer dig i morgon, jag lovar. Och tack för att du finns. Du är bäst.
När hon lade på satt hon kvar ett ögonblick med mobilen i handen. Sedan stängde hon datorn.
Nåväl, tänkte hon. Då får vi se vart det här leder.
Restaurang Europa låg i stadens äldre kvarter, i en byggnad där höga fönster, mässingsdetaljer och diskret belysning gav lokalen en stillsam elegans. Johan väntade på henne vid ett bord längst in i salen, där sorlet från de andra gästerna nådde fram som ett dämpat brus.
Han hade knappt förändrats. Hållningen var fortfarande rak, nästan militärisk, blicken lika skarp som förr och kostymen oklanderligt pressad.
– Det gläder mig att se dig, Anna, sa han och reste sig för att ta hennes hand. – Även om jag önskar att omständigheterna hade varit andra.
De beställde, men därefter följde en stunds tystnad. Johan betraktade henne uppmärksamt, som om han vägde varje skiftning i hennes ansikte och försökte avgöra om hon var någon han kunde lita på.
Anna mindes plötsligt dagen tre år tidigare. Johan hade stått i sitt arbetsrum och packat ner sina saker under tystnad, medan Maria betraktade honom med en triumferande min som hon inte ens försökte dölja. Det var första gången Anna verkligen hade förstått att en människa kunde krossas utan att någon behövde höja handen mot henne.
– Jag har följt företaget under alla de här åren, sa Johan till slut. – Efter att Maria… låt oss kalla det omstrukturerade verksamheten, startade jag eget. Numera är NPK System en direkt konkurrent till min före detta hustrus bolag. Och jag måste säga att det går ganska bra.
Anna nickade. Det visste hon redan. Johans företagsnamn hade dykt upp gång på gång i upphandlingar som de själva hade förlorat. Under det senaste året hade dessutom flera av deras viktigaste kunder gått över till honom.
– För tre år sedan förlorade jag allt, fortsatte Johan. – Maria använde samma metoder mot mig som hon nu har använt mot dig. Förfalskade dokument, falska anklagelser, manipulationer genom Erik… Han log snett, bittert. – Min son har alltid varit svag i ryggen. Hans mor formade honom efter sin vilja. Jag försökte ge honom en inre stadga, men hon visste exakt var hans ömma punkter fanns.
– Vad är det ni vill komma fram till? frågade Anna rakt ut.
Johan lutade sig en aning framåt.
– Jag har bevis på Marias affärer. Rejäla bevis. Bulvanbolag, dubbel bokföring, skattefusk… Han tog upp ett USB-minne och lade det på bordet mellan dem. – Allt finns här. Men jag behöver någon på insidan. Någon som känner till hur läget ser ut just nu, inte hur det såg ut för tre år sedan. Du har varit ekonomichef i tre år. Jag har svårt att tro att du inte sitter på något som kan komplettera det här.
Anna svarade inte genast. I stället såg hon framför sig Marias högdragna ansikte, de lojala medarbetarnas inställsamma leenden och Eriks likgiltighet.