Min pappa hade händerna hårt knutna kring bordskanten, så hårt att knogarna lyste vita. Maria stirrade på min svärmor med munnen halvöppen av chock. Till och med några av Kristinas egna släktingar sänkte blicken, som om de skämdes över att behöva bevittna det här.
Jag vände mig långsamt mot Erik.
”Visste du om det här?”
Han drog med fingrarna över slipsen och suckade, som om det var jag som just hade gjort situationen pinsam.
”Anna, snälla. Börja inte bråka nu. Mamma försökte bara förklara hur saker fungerar i vår familj.”
”Det var inte det jag frågade.” Min röst var låg, men stadig. ”Jag frågade om du kände till de här så kallade reglerna.”
Han tittade bort ett ögonblick.
”Vi har pratat om det”, erkände han till slut. ”Men du gör det mycket större än det är. Mamma är bra på ekonomi. Och om egendom står i mitt namn är den ju fortfarande kvar inom familjen.”
Jag såg på honom utan att kunna få fram ett ord.
”Inom din familj”, rättade jag honom.
Plötsligt föll bitarna på plats. Alla små frågor Kristina hade ställt under de senaste månaderna fick en helt annan innebörd. Det var därför hon ständigt hade velat veta exakt vad jag tjänade. Därför hon hade pressat mig om mina besparingar. Därför hon gång på gång hade frågat om lägenheten jag ärvt efter min mormor.
Och det var därför Erik, ända sedan vi förlovade oss, hade försökt övertala mig att sälja den.
Han hade sagt att han bara ville att vi skulle köpa något större tillsammans, ett riktigt hem för vår framtid. Varje gång jag undrade varför bara hans namn skulle stå på köpekontraktet, svarade han att det var enklare med lånet på det sättet.
Jag hade trott på honom.
Kristina böjde sig ner, stack in handen under stolen och drog fram en beige dokumentmapp.
”För att ni ska slippa hålla på med en massa papper efter bröllopet har jag ordnat allt i förväg.”
Hon lade mappen framför mig och vek upp den.
Överst låg ett autogiroformulär. Mitt kontonummer var redan ifyllt. Min arbetsgivare också. Till och med min månadslön stod där, prydligt inskriven. Från och med nu skulle pengarna föras över till Kristinas konto.
Det enda som saknades var min namnteckning.
Under det låg en fullmakt som skulle ge henne tillgång till nästan alla mina bankärenden. Nästa papper handlade om den planerade försäljningen av min lägenhet.
”Skriv under här”, sade Kristina och räckte fram en guldfärgad kulspetspenna. ”Då är allt klart innan ni åker på bröllopsresa i morgon.”
Jag stirrade på henne.
”Menar du det här på allvar?”
Leendet försvann från hennes ansikte.
”Självklart. Erik har redan sagt ja.”
Jag vände mig mot min man. Den här gången mötte han faktiskt min blick.
”Skriv bara under”, sade han irriterat. ”Alla sitter och väntar. Du behöver inte förödmjuka mig inför hela släkten.”
För ett ögonblick trodde jag att jag hört fel.
Hans mamma hade nyss, inför våra gäster, krävt att jag skulle ge upp min lön, min egendom och min självständighet. Ändå var det enligt honom jag som gjorde honom illa.
”Och om jag vägrar?” frågade jag.
Kristinas drag stelnade.
”Då visar du att du inte är värdig min son.”
”Mamma, vi kanske kan ta det här senare”, mumlade Erik.
Han försökte inte skydda mig. Inte på riktigt. Det enda han ville var att hindra situationen från att bli ännu mer obekväm för honom.
”Nej”, svarade Kristina skarpt. ”Hon måste förstå i dag vilken plats hon har i den här familjen. Hennes egen mor verkar uppenbarligen ha misslyckats med att lära henne hur en anständig hustru uppför sig.”
Min mamma hade dött tre år tidigare efter en svår sjukdom.