— Jag har ställt in er resa. Erik ska vara med på sin mosters födelsedag, sade min svärmor så lugnt att jag i flera sekunder var övertygad om att hon skämtade. Jag slutade hälla upp kaffe.
— Vad var det du sa nu?
Maria tog en kaka från fatet och lutade sig bekvämt tillbaka på stolen.
— Jag sa att jag har avbokat er resa. Faster Anna fyller sextio på lördag, och Erik måste vara där.
Jag vände blicken mot min man. Erik stod vid köksbänken med en vattenflaska i handen. Hans min visade att han hade hört precis samma sak som jag.
Långsamt fiskade jag upp mobilen ur fickan.
— Vänta lite. Menar du att du har avbokat vår bokning utan att vi visste om det?
Maria rynkade pannan.
— Se inte ut sådär. Jag gjorde det för ert eget bästa.
— För vårt bästa?
— Ja. Ni har ju bara tänkt på er själva på sistone.
Det var torsdag eftermiddag.
Vår resa skulle börja på lördagsmorgonen.
Vi hade planerat den i nästan fyra månader. Fem nätter på ett litet hotell vid havet. Inget märkvärdigt eller lyxigt. Bara några dagar bort från jobbet, familjens krav och de ändlösa söndagsbesöken.
Erik hade inte tagit ut mer än två lediga dagar i sträck på nästan ett år.
Själv hade jag fått ändra min semester på jobbet två gånger för att vi skulle kunna vara lediga samtidigt.
Hotellet var betalt.
Biljetterna var köpta.
Vi hade till och med bokat hyrbil.
Och nu satt min svärmor i vårt kök och meddelade, som om det gällde något helt obetydligt, att hon hade avbokat alltsammans.
Jag drog in ett djupt andetag.
— Maria, exakt vad är det du har avbokat?
Hon gjorde en nonchalant gest med handen.
— Hotellet.
Det isade till i mig.
— Vårt hotell?
— Ja.
Erik ställde ifrån sig flaskan på bänken.
— Mamma, hur i hela friden lyckades du avboka vår bokning?
— Du behöver inte tala till mig på det där sättet.
— Jag frågar hur du gjorde.
Maria suckade tungt.
— Jag hade uppgifterna.
— Vilka uppgifter?
— Bokningsuppgifterna.
Jag stirrade på henne.
Då slog det mig.
Två veckor tidigare hade Maria varit hemma hos oss medan jag skrev ut resehandlingarna.
Hotellbekräftelsen hade blivit liggande på matbordet.
Bara några minuter.
Men uppenbarligen hade det räckt.
Jag öppnade mejlen i mobilen.
Sökte på hotellets namn.
Och där låg det.
Ett meddelande som hade kommit samma morgon.
”Din bokning har annullerats.”
Pulsen sköt i höjden.
— Det här kan inte vara sant.
Erik kom fram till mig.
— Får jag se?
Jag vände skärmen mot honom.
Hans ansikte förändrades omedelbart.
— Mamma.
Maria ryckte på axlarna.
— Vad är det?
— Har du faktiskt ringt hotellet och avbokat vårt rum?
— Jag har ju redan sagt det.
— Och du lät dem tro att du var en av oss?
För första gången såg Maria en aning besvärad ut.
— Jag behövde inte låtsas vara någon. Jag hade bokningsnumret och efternamnet.
— Det där var inte ett svar på frågan, sade jag.
Maria gav mig en irriterad blick.
— Karin, gör inte en sådan stor sak av det här.
Jag skrattade kort, utan minsta glädje.
— Du avbokar vår semester bakom ryggen på oss, och det är jag som gör en stor sak av det?