— Du slösar bort min sons pengar på strunt, så varsågod och redovisa vad du håller på med!
Den jättelika tv:n som satt upphängd på väggen visade en sportkanal, men ljudet var avstängt. Det gröna fältet flimrade över skärmen och kastade ett kallt sken över gästerna som satt och tuggade.
Gunnar åt sallad med god aptit och sneglade då och då mot matchen. Helena förde servetten till munnen med små, försiktiga rörelser och torkade läpparna.
Runt bordet låg en tät, nästan högtidlig stämning. Det doftade av ugnsstekt kött, varma tillbehör och Marias dyra parfym, som svävade tungt i luften.
— Vilken pjäs, va! — Johan slog handflatan lätt i bordsskivan för att få släktingarnas uppmärksamhet. — Sjuttiofem tum, Gunnar. Senaste generationens panel. Jag letade i en hel månad innan jag bestämde mig. Familjen ska ju kunna se film med ordentlig bildkvalitet. Riktigt lyxigt!
Med nästan öm blick följde han den tunna svarta ramen runt tv:n och rättade sedan till den nya smartklockan på handleden, den med metallarmband.
— Ja, Johan, du är då duktig du, — drog Maria ut på orden och rättade till den bärnstensfärgade broschen på bröstet. — Allt går till hemmet, allt görs för familjen. En riktig karl i huset. Till skillnad från vissa andra.
Hon kastade en betydelsefull blick mot köket, där Anna just höll på att ta ut ännu en plåt med varm mat ur ugnen.
Anna låtsades inte höra. Hon lade över potatisen på ett stort fat, torkade av händerna med en fuktig servett och bar sedan in maten i vardagsrummet.
— Ta för er, Gunnar, — sade hon och ställde fatet mitt på bordet.
— Tack ska du ha, lilla värdinna, — svarade Gunnar och sträckte sig genast efter en portion. — Och tv:n, den är verkligen något extra. Kostade säkert en rejäl slant?
Johan gjorde en obestämd gest med handen och tog en klunk ur glaset.
— Det var väl inte så farligt, — sade han kort. — Jag köpte den ju åt oss själva, inte åt några främlingar.
Maria spetsade en inlagd svamp på gaffeln och fäste blicken på sin svärdotter.
— Det jag inte förstår, Anna, är varför min son ska slita från morgon till kväll, förstöra sin hälsa och komma hem helt slut, medan du bara verkar hinna göra av med hans surt förvärvade pengar.
En tung tystnad föll över bordet. Helena sänkte snabbt blicken ner i sin tallrik, som om mönstret på porslinet plötsligt blivit mycket intressant.
— Maria, låt oss inte ställa till med en scen när vi har gäster, — sade Anna uttryckslöst och satte sig på sin plats längst ut vid bordskanten.
— Och varför skulle jag skämmas? — Marias röst steg och trängde igenom det dova sorlet från tv:n. — Låt alla få höra sanningen! Min Johan springer runt som en hamster i ett hjul. Han har mörka ringar under ögonen av alla övertidstimmar på kontoret. Och du, lilla vän, du har minsann ordnat det bekvämt för dig!
Johan böjde huvudet över sin sprillans nya mobiltelefon. Han låtsades studera ett ytterst viktigt meddelande och visade tydligt att han inte tänkte lägga sig i kvinnornas gräl.
— Mamma, kan vi inte ta det där sen? — mumlade han utan att lyfta blicken från skärmen.
— Nej, min son, jag tänker inte tiga!