Anna blev stående med den blå baddräkten i händerna. Det var mindre än två dygn kvar tills de skulle flyga, och på sängen låg resväskan halvpackad.
— Vad menar du med att du har avbokat? frågade hon och lade långsamt ner baddräkten ovanpå högen med tröjor.
— Precis det jag säger. Pengarna har redan kommit tillbaka till kortet. Minus avbokningsavgifterna förstås, men det var inte så mycket.
Erik stod i sovrumsdörren med ena axeln lutad mot karmen. Han hade på sig mjukisbyxor med uttöjda knän och höll ett äpple i handen, redan bitet i. Ansiktet var lugnt, nästan vardagligt. Inte minsta spår av skuld eller förlägenhet syntes där.
— Erik, vi har inte rest någonstans på tre år, sade Anna med kontrollerad röst, fast hela bröstet drog ihop sig inuti henne. — Min semester börjar på måndag. Jag har redan lämnat över allt på jobbet.
— Anna, det är en nödsituation. Stammen i mammas kök började läcka. Allt blev översvämmat, golvmattan har bubblat upp och underskåpen har svällt av vattnet och fallit sönder. Jag var där efter jobbet i går och tittade. Det krävs en ordentlig renovering. Väggarna måste torkas, golvet brytas upp och ett nytt kök köpas. Jag har redan betalat handpenning till hantverkarna, och i morgon åker vi och köper material.
— Med våra semesterpengar?
— Vilka pengar skulle jag annars ta? Han tog ännu en tugga av äpplet. — Vi har inget annat över, och en del har vi ju lagt undan till festen. Det handlar om mamma, Anna. Man hjälper faktiskt sin familj. Havet försvinner inte. Vi åker nästa år. Eller så kan du vila ute i sommarstugan, de har ju lovat fantastiskt väder.
Han sade det med sådan självklarhet, som om det bara gällde ett biobesök som flyttats fram några dagar. Anna såg ner på väskan. I sidofacket låg redan passen, utskrivna försäkringspapper och bokningsbekräftelser till hotellet. Hon hade ägnat två veckor åt att välja boende, läsa recensioner och räkna på kostnaderna.
— Du frågade mig inte ens.
— Vad fanns det att fråga om? Erik ryckte på axlarna. — Jag säger ju att ett rör gick sönder. Hon kan inte ens laga mat där hemma. Skulle du verkligen ha sagt: ”Nej, låt din mamma sitta i möglet medan vi åker och solar”? Jag sparade bara tid åt oss båda och slapp ett bråk. Nu går jag och duschar.
Han vände sig om och försvann ut i hallen. Strax därefter hörde Anna hur låset till badrumsdörren klickade till och hur vattnet började forsa.
Hon blev kvar vid sängen i flera minuter. Sedan tog hon passen utan ett ord och lade dem i byrålådan. Därefter började hon packa upp. Shortsen vek hon noggrant ihop, topparna och t-shirtarna lade hon tillbaka på hyllorna. Till sist drog hon igen dragkedjan på den tomma resväskan och sköt in den under sängen.
Dagen därpå ringde hennes svärmor. Maria talade högt, och i bakgrunden dånade en borrmaskin.
— Anna, hej lilla vän. Erik har berättat allt för dig, eller hur? Åh, vilka duktiga hantverkare vi hittade, de fick ner kaklet så snabbt. Erik är verkligen underbar, han köpte italienskt kakel också, hann få det på kampanj. Ni får inte ta illa upp för att semestern blev som den blev. Ni är ju fortfarande unga, ni hinner resa massor. Jag vill bara få leva mina sista år med ett rent och fint kök. Erik sa att du inte blev ledsen.
— Ja, Maria. Jag blev inte ledsen. Hej då.
Anna avslutade samtalet och lade mobilen på bordet. På jobbet undrade kollegorna förvånat varför hon inte var på väg till flygplatsen. Hon svarade kort att planerna hade ändrats och tog på sig extra kalkyler att granska, bara för att slippa sitta hemma.
Erik däremot fortsatte att uppföra sig som om ingenting särskilt hade hänt.