På kvällarna satte han sig som vanligt vid bordet, åt sin middag och redogjorde noggrant för hur arbetet i Marias kök framskred. Han suckade över hur dyrt spackel, fogmassa och andra byggvaror hade blivit. Anna lyssnade, nickade på rätt ställen och lade upp mer mat åt honom när tallriken blev tom. Att börja bråka orkade hon inte. Hon visste redan hur varje invändning skulle sluta: hon skulle få höra att hon var hård, självisk och att hon inte brydde sig om hans mamma. Under tio års äktenskap hade den pjäsen spelats så många gånger att replikerna satt utantill. Annas egna önskningar hamnade alltid sist, om det över huvud taget blev något kvar.
En vecka senare var renoveringen i svärmors kök färdig. Erik gick omkring märkbart nöjd. Bara några dagar därefter började han med stor iver prata om sitt kommande jubileum. Han skulle fylla trettiofem.
Planeringen hade de påbörjat redan under våren. De hade bokat en sal på restaurangen Gamla bryggan, gjort en gästlista på trettio personer — släktingar, arbetskamrater och gamla vänner från ungdomsåren. En handpenning på femtiotusen kronor var redan betald. Resten, ungefär ytterligare hundrafemtiotusen, skulle läggas tre dagar före festen, när den slutliga menyn med varmrätter och alkohol var bestämd. Pengarna till födelsedagen hade de lagt undan separat.
— Anna, vi måste svänga förbi restaurangen i morgon, sa Erik under middagen medan han snurrade upp spaghetti på gaffeln. — Anders och hans fru kommer trots allt, så jag lade till två platser till. Och så måste vi bestämma köttet. Jag tycker vi tar fläskfilé och fisk som alternativ. Räcker pengarna som finns på kortet?
— De räcker, svarade Anna utan att lyfta blicken från sin tallrik.
— Perfekt. Kostymen hämtar jag från kemtvätten i morgon.
Till helgen åkte Anna hem till sin mamma. Karin bodde i ett äldre villaområde i utkanten av staden. Huset var rejält byggt, men det krävde ständig omsorg och små reparationer. De senaste dagarna hade regnet vräkt ner.
Redan när Anna steg in i hallen slog en rå, instängd lukt emot henne. Ute i köket stod en plastbalja mitt på linoleummattan. Vatten rann långsamt ner från taket, längs de gulnade tapeterna, och dropparna föll i baljan med ett dovt, irriterande ploppande.
— Mamma, vad är det här? Anna blev stående i dörröppningen.
Karin torkade händerna på en kökshandduk och log skuldmedvetet.
— Ja, du, Anna… taket har börjat läcka. Pappen är helt utsliten, och förra veckan slet blåsten loss en bit. Sedan kom allt regn. Jag lade ut trasor uppe på vinden, men det hjälper inte särskilt mycket.
— Varför ringde du inte mig?
— Äsch, varför skulle jag störa er? Erik har ju haft renoveringen hos sin mamma, och ni har ert. I går bad jag grannen Lars klättra upp och titta. Han sa att takstolarna har börjat ruttna. Det behöver läggas om ordentligt. Jag var på banken och försökte få lån till reparationen, men med min pension sa de nej. Det ordnar sig nog. Jag sparar lite i taget. Före vintern lappar vi väl ihop det på något sätt.
Anna gick fram till fönstret och drog fingertopparna över den fuktiga tapeten. Pappret lossnade nästan genast från väggen.
— Hur mycket sa Lars att det skulle kosta, om man gör det riktigt? Med ordentlig plåt och en riktig firma?
— Det blir dyrt, Anna. Han räknade på ungefär tvåhundratusen för arbete och material. Var skulle jag få fram så mycket på en gång? Jag får byta baljor bara, det är ingen fara.
Anna stod tyst och såg hur dropparna föll ner i plastbaljan. Märkligt nog blev det alldeles stilla inom henne, som om någon hade stängt av allt brus i huvudet.
Hon tog upp mobilen, öppnade bankappen och gick in på sparkontot som var kopplat till hennes kort. Där låg pengarna som de hade lagt undan till Eriks jubileum. Etthundrasextiotusen kronor. Dessutom hade hennes egen lön kommit in dagen innan.
— Mamma, sätt på vattenkokaren, sa Anna lugnt. I morgon kommer hantverkarna.