Beskedet gjorde något med Karin.
I åratal hade hon längtat efter ett barnbarn, och Anna hade aldrig kunnat ge henne det. När Maria dök upp igen morgonen därpå och spelade ångerfull, såg Eriks mamma därför på henne med en helt annan blick än tidigare.
”Jag gjorde fel”, sade Maria mjukt och lät handen glida över magen. ”Hormonerna gör mig så fruktansvärt känslig.”
Lars trodde inte på en stavelse.
”Var finns dina läkarintyg?”
”Jag glömde dem hemma.”
Vid frukostbordet satt Anna tyst. Hon hade hört mer än nog. Till slut vände hon sig mot Erik.
”Jag går med på skilsmässan.”
Han skrattade kort, hårt och bittert.
”Utmärkt. Men kom inte krypande tillbaka sedan när du inser att du inte äger någonting.”
Anna mötte hans blick utan att vika undan.
”Då är det inte längre ditt bekymmer.”
Hon gick uppför trappan, drog fram en resväska och började packa. För första gången på länge fattade hon ett beslut som bara handlade om henne själv: hon skulle ta tillbaka det liv hon hade lagt åt sidan för sitt äktenskap.
Lars fann henne en stund senare medan hon försiktigt lade ner gamla penslar bland kläderna.
”Vad tänker du göra?”
”Börja måla igen”, svarade hon. ”Jag vill öppna en ny ateljé.”
Han lade ett bankkort på bordet framför henne.
”Se det som ett lån. Starta om.”
Anna skakade genast på huvudet.
”Nej, Lars, jag kan inte ta emot det.”
”Du betalar tillbaka när du kan”, sade han lugnt. ”Och även om du snart inte längre är min svärdotter, kommer du alltid att räknas som familj för mig.”
Några dagar senare hittade Anna en liten lokal i närheten av Sigtuna, på en gata där skolor, kaféer och små butiker låg tätt. Hon målade väggarna själv, köpte stafflier, bar in barnbord och började annonsera målarkurser för de yngsta.
Medan Anna steg för steg byggde upp sin framtid på nytt, höll Erik på med något betydligt mörkare.
Han flyttade investeringar till en väns namn och upprättade falska skuldebrev på miljonbelopp. Tanken var att det skulle se ut som om han under äktenskapet hade dragit på sig stora skulder, skulder som Anna i så fall kunde tvingas bära hälften av.
”När hon får veta att hon är skyldig miljoner kommer hon tillbaka på knä”, sade han till Maria.
Maria log belåtet.
Men hon dolde själv något.
Hon hade aldrig varit gravid.
Hennes plan var enkel: genom en bekant skulle hon skaffa falska medicinska handlingar och sedan, efter bröllopet, faktiskt försöka bli gravid på riktigt.
Vad varken hon eller Erik anade var att Lars redan hade satt igång en grundlig granskning.
En eftermiddag kom hans assistent in på kontoret med en mapp under armen.
”Lars, vi har spårat Eriks överföringar.”
”Och graviditeten?”
Mannen lade flera papper på skrivbordet.
”Där har vi också fått fram sanningen.”
Lars läste den första sidan. Hans ansikte hårdnade långsamt.
”Säg ingenting till Anna ännu.”
Han slog igen mappen.
”Jag vill att de två ska hinna gräva sin egen grop färdigt.”
För det som låg i den där akten kunde inte bara krossa Marias plan. Det kunde också kosta Erik hans företag, hans förmögenhet och kanske till och med hans familj.
Tre veckor senare stod Anna i sin nya ateljé och hängde upp de första tavlorna när Erik plötsligt klev in genom dörren.
Han lät blicken vandra över stafflierna, de små barnborden och de ljusa, cremefärgade väggarna.
”Tror du verkligen att du ska kunna leva på det här?”
Anna fortsatte arbeta utan att vända sig om.
”God morgon på dig också.”
”Kom hem.”
Först då stannade hon upp. Långsamt såg hon på honom.
”Ursäkta?”
Erik suckade, som om han just erbjöd henne något generöst.
”Jag har tänkt igenom saken. Maria går mig på nerverna nu. Vi kan lägga allt bakom oss. Du kommer tillbaka, och så blir allt som förut igen.”
Anna betraktade honom länge, flera sekunder utan att säga någonting.
”Du tog med din älskarinna till en familjemiddag, du lät henne slå mig i ansiktet, och nu står du här och säger att du är beredd att glömma allt?”
Han rynkade pannan.
”Jag försöker ställa saker till rätta.”
”Nej”, sade hon stilla. ”Du försöker få tillbaka den bekvämlighet du förlorade.”
Orden träffade honom. Det syntes.
Erik bytte genast ton.
”Då ses vi väl vid skilsmässan. Men kom ihåg en sak: jag har skulder på mer än tolv miljoner kronor. Om de uppstod medan vi var gifta kan hälften hamna på dig.”
För första gången stack en kall rädsla till i Anna.
Hon lät honom inte märka det.
”Min advokat kommer att granska varenda krona.”
Erik gick därifrån övertygad om att han hade skrämt henne.
En kvart senare ringde Lars.
”Berätta exakt vad han sade till dig.”
Anna stelnade till.
”Hur vet du att han var här?”
”För att min son är lika förutsägbar som han är ansvarslös.”
Hon återgav allt han hade sagt om de påstådda skulderna. Lars var tyst en kort stund.
”De är falska.”
”Vad säger du?”
”Jag har kopior på överföringarna, datumen, meddelandena och dokumenten han har förfalskat. Jag vet dessutom var tillgångarna finns, de han försökte gömma undan.”
Anna sjönk ner på en stol.
”Varför gör du allt det här för mig?”
”För att du inte har gjort något som förtjänar en sådan behandling”, svarade Lars. ”Och för att jag vore lika skyldig som han om jag skyddade min son bara för att han bär mitt namn.”
Medan Anna fortsatte att forma sitt nya liv började även den andra lögnen falla sönder.
Karin kom oanmäld hem till Maria.
Hon fann henne i lägenheten med en cigarett mellan fingrarna.
”Den är en väninnas”, sade Maria snabbt och släckte den.
Senare snubblade hon över en stol och slog magen hårt mot bordskanten. Karin skrek till av förskräckelse.
Maria ryckte knappt till.
”Det är ingen fara.”
Just den reaktionen fick Eriks mamma att bli verkligt misstänksam.
Hon lämnade lägenheten och ringde en läkare som familjen kände väl. Efter flera helt lagliga kontroller av de medicinska handlingar Maria hade visat upp stod sanningen klar:
Inte ett enda av dokumenten tillhörde henne.
Det fanns ingen graviditet.
Karin kom hem rasande. Erik hade precis hunnit in genom dörren när hans mamma gav honom en örfil.
”Mamma!”
Hon darrade av vrede.
”Den där kvinnan har aldrig varit gravid!”