Anna samlade ihop allt material och lade det i en mapp. Därefter tog hon den med sig till Maria.
”Utmärkt”, konstaterade väninnan när hon gått igenom innehållet. ”Det här räcker. Nu går vi vidare.”
Precis en vecka senare, exakt som han hade sagt, tog Erik upp frågan igen.
”Nå? Har du tänkt färdigt?”
Anna satt i soffan. Hon såg lugn ut, nästan oberörd.
”Ja. Vi kan skilja oss.”
Erik hade uppenbarligen inte väntat sig det svaret. Han stelnade till.
”Menar du allvar?”
”Helt och hållet. Lämna in ansökan. Jag tänker inte stoppa dig.”
”Du fattar väl att du blir utan allt?”
Anna log svagt.
”Det får vi se.”
Det låg något i det där leendet som fick Erik att ana oråd. Ändå visade han ingenting.
”Som du vill”, sade han kort. ”Jag lämnar in papperen i morgon.”
Dagen därpå skickade han in skilsmässoansökan till tingsrätten. En månad senare var äktenskapet upplöst.
Erik kände sig som en segrare. Äntligen fri. Nu kunde han leva öppet med Sara, den unga butikschefen från en av hans egna butiker, kvinnan han haft ett förhållande med i två år.
Anna flyttade ut ur lägenheten och hyrde en liten etta. Erik tog det som ett tecken på att allt var avgjort. Han trodde att saken var avslutad.
En vecka senare kom stämningen.
Det var en talan om bodelning av giftorättsgods. Kärande: Anna Andersson, tidigare Johansson.
När Erik läste igenom handlingarna blev han iskall.
Anna begärde hälften av allt. Lägenheten, värderad till 600 000 kronor. Huset, värt 1 000 000 kronor. Två bilar till ett sammanlagt värde av 300 000 kronor. Och framför allt: hälften av företaget. Sju butiker, värderade till 4 000 000 kronor.
Totalt uppgick hennes krav till 2 950 000 kronor.
”Hon har blivit galen”, mumlade Erik.
Han ringde genast sin advokat.
”Lars, min före detta fru har lämnat in en bodelningstalan. Hon kräver nästan tre miljoner. Det är ju helt absurt.”
Advokaten gick igenom dokumenten innan han svarade.
”Erik Andersson, jag är rädd att det inte är så absurt som du vill tro. Hon har lagt fram underlag som visar hennes insats i företaget. Avtal, mejlkorrespondens, kontoutdrag och överföringar. Domstolen kan mycket väl bedöma att hon har rätt.”
”Men allt står ju på mig!”
”Ja, men egendomen förvärvades under äktenskapet. Då ska den som huvudregel delas. Ni lyssnade inte på mig när jag föreslog att ni skulle skriva ett äktenskapsförord.”
I ren ilska kastade Erik ifrån sig telefonen.
Rättegången drog i gång. Maria företrädde Anna, och hon gjorde det med imponerande precision.
Hon lade fram dokument efter dokument. Hon visade hur Anna hade satsat sina egna pengar i verksamheten, skött bokföring, förhandlat med kunder och administrerat avtal. Hon gjorde också klart att Anna hade gett upp sin egen karriär för familjens skull och lämnat sitt arbete på makens uttryckliga önskan.
Därtill presenterade Maria bevis på Eriks otrohet. Kortutdrag, bilder från sociala medier och andra spår som visade honom tillsammans med Sara på restauranger och hotell.
”Min klient var lojal mot äktenskapet”, sade Maria inför rätten. ”Hon stöttade sin make, byggde upp hemmet och investerade både arbete och pengar i familjens framtid. Samtidigt använde han gemensamma medel på sin älskarinna. Det måste vägas in.”
Domaren lyssnade noggrant.
Erik satt blek vid sitt bord. Hans advokat försökte invända, men bevisningen var för stark för att kunna bortförklaras.
Efter två månader meddelade domstolen sin dom.
Anna tillerkändes sextio procent av den egendom som förvärvats under äktenskapet. Summan fastställdes till 3 540 000 kronor.
Erik ålades att betala hela beloppet till henne inom sex månader.