klockan sex på morgonen och fortsatte där hon hade slutat. Efter en stund märkte hon, nästan förvånat, att ilskan inte längre fanns där. Hon var inte ens arg. Hon utförde bara ett arbete som måste bli gjort.
Vid lunchtid kom hennes syster Maria förbi. Hon stannade i dörröppningen när hon fick syn på köksbordet, där burkar och formar stod tätt intill varandra, och visslade lågt.
— Ska du starta cateringfirma?
— Det är till Eriks familj. Till nyår.
— Och du då?
— Jag blir här. Ensam. Mig bjöd de inte, men maten beställde de.
Maria sjönk ner på pallen vid väggen och sa ingenting på länge.
— Du, jag har velat säga en sak i flera år, började hon till slut. Minns du ert bröllop? Jag råkade höra Margareta prata med en väninna utanför toaletten. Hon sa: ”Erik har hittat sig en liten enkel flicka. Nåja, hon kan åtminstone laga mat. Till köket duger hon.”
Anna blev stående helt stilla. Kniven stannade i luften ovanför skärbrädan.
— Och det har du hållit tyst om i tolv år?
— Jag tänkte att det inte angick mig. Förlåt. Maria drog fingrarna över näsroten. — Men när jag ser allt det här mår jag illa. Tänker du verkligen lämna över all mat till dem och sedan sitta ensam på nyårsafton?
— Ja. Det tänker jag.
Maria gick därifrån och slog igen dörren bakom sig.
Klockan sju på kvällen ringde Margareta. Rösten var len och sockersöt, som smält karamell.
— Anna lilla, jag funderade bara… skulle du kanske kunna lägga till räkor också? Och röd rom. Det är ju ändå nyår, och gästerna är viktiga människor. Erik betalar dig sedan på något sätt.
Sedan. På något sätt. Under tolv år hade Erik inte en enda gång gett henne tillbaka ens en krona för maten till familjens högtider.
— Självklart, Margareta. Jag ordnar allt.
Anna avslutade samtalet. Hon satte sig i soffan och blev sittande där i kanske tio minuter med blicken fäst vid ingenting. Sedan reste hon sig, drog på sig jackan och gick ut. På apoteket vid hörnet köpte hon två små flaskor med ett starkt laxermedel, helt utan smak och lukt.
När hon kom hem öppnade hon den första formen med aladåb. Några droppar föll ner i spadet, och hon rörde försiktigt om med en sked innan locket sattes på igen. Nästa burk innehöll sillsalladen. Där blandades ytterligare droppar ner i majonnäsen. Sedan kom turen till oliviersalladen, mimosa, såsen till fisken. Hennes händer rörde sig stadigt.