Pengarna var egentligen avsedda för den där kappan hon länge hade tänkt köpa.
Maria kom ut till frukosten i en sidenmorgonrock. När hon fick syn på Anna, uppklädd och sminkad, smalnade hennes mun genast.
— Vad är det där för påhitt? Varför har du gjort dig fin? Du ska ju stå vid spisen hela dagen. Byt om.
— Jag har annat att göra, svarade Anna lugnt och räckte fram kuvertet. — Det här är till dig. En present på bröllopsdagen.
Maria öppnade det, och för ett ögonblick blev hennes blick större.
— Spa? Men Anna, så gulligt av dig! Fast i dag går det inte. Jag måste ju hålla ordning på serveringen, gästerna kommer och…
— Maria, avbröt Anna och slog sig ner mitt emot henne. Hon vek inte undan med blicken. — Vill du inte att Karin ska se hur strålande du ser ut? Tänk dig själv hur avundsjuk hon blir. Alla kommer fråga var du har blivit så där fräsch. Bordet tar jag hand om. Du behöver inte oroa dig.
Det blev tyst. Maria såg ner på kuvertet, lät fingertopparna glida över kanten. Fåfängan vägde till slut tyngre än kontrollbehovet.
— Tja… kanske ändå. Karin skryter ju alltid om sin hudterapeut. Kör Erik mig dit?
— Självklart, sa Anna och ropade på sin man.
Erik kom ut, sömndrucken och irriterad, lyssnade halvhjärtat och muttrade ett godkännande. En halvtimme senare hade de åkt. Lägenheten sjönk in i en ovanlig stillhet.
Anna gick in i sovrummet. Ur garderoben tog hon fram en svart klänning hon köpt dagen före på second hand och ett par skor med klack. Sedan ringde hon en bekant till Sofia, en tjej som brukade ta extrajobb som makeupartist. Vid femtiden var allt färdigt: håret, sminket, klänningen. När Anna mötte sin egen spegelbild stannade hon till. Hon kände knappt igen kvinnan framför sig. Men hon såg levande ut.
Köket rörde hon inte.
Gästerna började droppa in vid halv sju. Först kom Helena, en bastant kvinna med stark röst. Hon steg in i vardagsrummet och blev stående mitt på tröskeln.
Bordet var dukat med nästan överdriven noggrannhet. Den vita duken låg slät utan en enda skrynkla. Ljusen stod på plats. Kristallglasen glänste. Besticken var utlagda för åtta personer. Allt var perfekt ordnat.
Förutom att det inte fanns någon mat.
— Anna, men… var är snittarna? frågade Helena och vände sig om.
— Det är en överraskning, sa Anna med ett leende. — Vi väntar på dagens huvudpersoner.
Sedan kom de andra: Marias väninnor, Eriks kollegor, alla med blommor, paket och festkläder. De satte sig, bytte förbryllade blickar och sneglade på det tomma bordet. Någon försökte skämta om en ny trendig diet, och några skrattade stelt.
Anna fyllde glasen med mineralvatten. Hon log. Och väntade.
Klockan sju kom Erik tillbaka med sin mor. Maria gled in i hallen, fullständigt strålande. Huden lyste efter behandlingen, håret föll i mjuka vågor och manikyren var oklanderlig. Hon tog av sig kappan och gick vidare in i vardagsrummet.
Där stannade hon tvärt.
Det tomma bordet. Åtta gäster med förvirring i ansiktena. Anna i svart klänning, med ett glas vatten i handen.
— Vad… vad föreställer det här?! Marias röst steg och sprack av vrede.