med en liten present till Erik i väskan: en mugg med trycket ”Kaffets chef”. Lägenheten låg märkligt stilla, så tyst att det nästan ringde i öronen, men dörren till sovrummet stod på glänt. Sara stack in huvudet — och kände hur blodet rusade upp mot tinningarna.
Margareta stod med ryggen mot henne framför den utdragna byrån. Mellan tumme och pekfinger höll hon ett par av Saras trosor, som om hon granskat ett undermåligt tygprov. De var enkla, i bomull, med en bleknad liten nalle på. Hon nöjde sig inte med att titta. Hon undersökte dem. Drog med fingrarna över materialet, kisade och bedömde tyget, nästan som om sömmarnas hållbarhet avgjorde framtiden för en hel släkt av barnbarn — barnbarn som, enligt henne, tydligen skulle ha sitt ursprung just där.
”Margareta.” Saras röst lät skrovlig, som om någon hållit henne om halsen för länge. ”Vad håller du på med?”
Svärmodern vände sig om långsamt, med ett lugn som hade kunnat tillhöra en drottning. Hon slängde inte ifrån sig trosorna, utan lade tillbaka dem omsorgsfullt, som om hon satte en stämpel på dem — ett godkännande, eller snarare en dom.
”Jag kontrollerar bara, lilla Sara. En kvinna bör känna till skicket på sina… strategiska reserver. Och sömmarna här verkar faktiskt lite klena.”
Det var inte längre bara fräckhet. Det var ett intrång rakt in i det mest privata, det som ingen annan hade rätt att röra.
Det tålamod Sara hade spänt ut som ett tunt gummiband brast plötsligt, med ett torrt, vasst knäpp.
”Du har ingen rätt!” Orden for ur henne, och rösten blev starkare. ”Det där är mitt! Min byrå, mina saker! Hur vågar du?”
Den vänliga rådgivarmasken föll från Margaretas ansikte på en sekund och under den fanns bara kall sten. Hon tog ett steg framåt, och hennes skugga föll över Sara.
”Oj då, vad vår lilla svärdotter fräser”, sade hon lent, med gift i varje stavelse. ”Menar du allvar? Har du tappat förståndet?”
Sedan blev rösten hård som metall.
”Det här är min sons hem. Den ende riktige mannen här. Det är han som bestämmer, inte du. Och nu stänger du igen den där munnen.”