Det fanns också ett gammalt sår som fortfarande ömmade. Ett halvår tidigare hade Ingrid plötsligt anklagat Anna för att ha kastat bort hennes hjärtmedicin. Erik hade då utan att tveka ställt sig på sin mammas sida. Först senare hittade han kartongen bakom soffan, men någon ursäkt kom aldrig. Han hade bara mumlat:
– Jaha, där var de ju.
Efter det hade Anna lärt sig en sak mycket tydligt: när ord stod mot ord, och hon saknade bevis, var det alltid hon som förlorade.
En dag strax före lunch rynkade Ingrid på näsan och såg ner i kastrullen.
– Anna, står du och värmer halvfabrikat nu igen? Hur länge ska det där fortsätta egentligen?
Erik sa inte ett ord till hennes försvar. Anna själv var så trött att hon inte orkade ta striden.
Dagen därpå ringde Ingrid en väninna medan hon satt i köket, och hon ansträngde sig inte ens för att sänka rösten.
– Min svärdotter är fullständigt hopplös, stackars Erik får slita. Men vad ska han göra? Han är ju så snäll, precis som sin far.
Det visade sig ändå bara vara början. Kort därefter började småsedlar försvinna ur Annas plånbok. Först slog hon bort tanken. Hon intalade sig att hon säkert hade glömt vad hon handlat, räknat fel eller lagt pengarna någon annanstans. I stället blev hon irriterad på sig själv.
Sedan försvann hennes vinterstövlar.
– Jag har då absolut inte rört dem, sa Ingrid och höjde ögonbrynen. Du kanske har slängt dem?
– Jag? sa Anna häpet. Mina egna stövlar?
– Ja, man vet aldrig, svarade Ingrid och bredde ut händerna som om saken var självklar.
När Anna hade upptäckt kameran i köket sökte hon upp modellen på nätet. På tillverkarens hemsida hittade hon instruktionsmanualen och där stod standardlösenordet. Ingrid hade aldrig brytt sig om att byta det. Anna kopplade därför upp sig utan större problem och öppnade inspelningarna.
På skärmen dök hennes eget kök upp. Där rörde sig Ingrid målmedvetet omkring. Hon gick igenom skåpen, hylla efter hylla, tog ut burkar, kikade bakom dem och ställde tillbaka allt igen. Kameran var billig och spelade inte in ljud, så vad svärmodern letade efter gick inte att förstå.
I en annan inspelning stod Ingrid och talade med någon. Hon gestikulerade ivrigt, skrev ner något på en avriven pappersbit och stoppade sedan lappen i fickan på sin morgonrock.
Utan ljud gick det inte heller där att avgöra vad samtalet handlade om. För säkerhets skull laddade Anna ner båda filmerna till sin egen telefon.
Hon blev så upptagen av Ingrids smusslande att hon nästan helt missade vad som hände med Erik. Men han hade förändrats. På kvällarna satt han böjd över mobilen, och så fort Anna kom i närheten vände han den med skärmen nedåt.