Anna stirrade på bilderna utan att riktigt få ihop det. Ingrid hade fastnat i den fälla hon själv hade riggat. Men kunde hon verkligen ha missat att kamerorna spelade in även henne?
Som om Erik hörde den outtalade frågan sa han lågt:
– Hon vet inte hur man stänger av inspelningen. Och det var väl tur det.
Anna vände blicken mot honom.
– Men… varför sa du ingenting?
Erik drog handen över ansiktet och sänkte huvudet, som om han skämdes.
– Jag behövde samla bevis. Jag ville inte att det skulle bli som med tabletterna, ord mot ord.
Han spolade fram till nästa dag. På skärmen syntes Ingrid igen. Hon lyfte ner några burkar, drog fram mappen som varit gömd bakom dem och satte sig vid köksbordet. Blad efter blad vände hon långsamt, och sedan tog hon upp mobilen och fotograferade varje sida.
Efteråt ringde hon någon. Hon pratade livligt, gestikulerade med den fria handen, krafsade ner något på en pappersbit och stoppade lappen i fickan.
– När jag hade sett det där ringde jag Lars, sa Erik. – Först försökte han slingra sig, men till slut erkände han. Mamma hade lovat honom att hon skulle få mig att skilja mig från dig. Sedan skulle lägenheten skrivas över på henne, och därefter skulle hon ge den till honom. Det var Lars som köpte båda kamerorna åt henne. Tanken var att de skulle hitta något som kunde användas mot dig.
Anna kände hur det isade längs ryggraden.
Erik fortsatte, med en röst som blivit hårdare:
– Hon har redan lagt dokumenten i sin väska. Men utan min underskrift kan hon inte göra någonting med dem. Jag lät dem ligga kvar där. Hon fick gärna tro att allt fortfarande gick enligt hennes plan.
Samma kväll satte sig Erik mitt emot sin mamma och spelade upp filmerna, från den första till den sista. Ingrid satt tyst och såg på skärmen.
– Planen var inte dum, sa han med ett kort, bittert leende. – Om du bara hade förstått dig på tekniken hade den nästan varit genial. Men du lyckades inte stänga av kamerorna. Så de spelade in allt.
Ingrid ryckte till och lyfte blicken mot honom, men sänkte den genast igen.
– Åk hem till Lars, sa Erik torrt. – Men först lämnar du tillbaka dokumenten till lägenheten.
Utan ett ord reste hon sig. En stund senare kom hon tillbaka med den stulna mappen i händerna.
– Och en sak till, sa Erik. – Be Anna om ursäkt.
– Pyttsan, fräste Ingrid. – Det kan du glömma.
Nästa morgon reste hon till Lars.
Mappen hamnade åter i skåpet där den hörde hemma. Anna tog ner båda kamerorna och kastade dem i soporna. Erik protesterade inte.
Sedan dess har han varken talat med sin mamma eller sin bror.