Hon hade fortfarande inte förlåtit Maria för allt skvaller hon spridit och för det rent ut sagt svinaktiga sätt hon uppfört sig på.
— Anna! Vi kommer hem till er efter festen. Här luktar det surt, vi fortsätter firandet hos er i stället, sluddrade Maria fram med tjock tunga.
— Nej. I dag tar vi inte emot besök, svarade Anna kort och lämnade Maria stående med ett frågetecken i ansiktet.
Det som till slut fick bägaren att rinna över var det Anna råkade höra från toaletten. Där stod Maria och bredde ut sig högt inför några kvinnliga släktingar, och historierna hon drog var rena påhitten. Enligt Maria spelade Anna bara snäll och proper, men bakom fasaden var hon en obehaglig människa. Hon påstod också att födelsedagsbarnet hade burit sig illa åt genom att inte ens erbjuda gästerna en ordentlig säng, utan låtit dem sova på en gammal sönderriven soffa. Dessutom, hävdade Maria, såg det ut som en svinstia hemma hos Anna, och pengarna hade hon förstås inte tjänat på ärligt vis.
Maria fortsatte, utan att hämta andan, att ösa ur sig den ena elakheten efter den andra. Det värsta var att några av släktingarna av någon obegriplig anledning verkade tro på henne. Anna märkte hur deras blickar förändrades; plötsligt såg de på henne med en sorts tyst förebråelse.
Bra, Maria, tänkte Anna sammanbitet. Efter det här sätter du aldrig mer din fot i mitt hem.
Hon tvivlade inte längre på att hon gjorde rätt. Om det här var vad som krävdes för att en gång för alla bli av med en fräck och ouppfostrad del av släkten, så fick det bli så.
— Kära gäster! ropade kvällens värd och fångade allas uppmärksamhet. Innan huvudrätten serveras har födelsedagsbarnet förberett ett bildspel åt er. Några av festens mest minnesvärda ögonblick!
En projektorduk på väggen tändes. Först rullade en kort, nästan uppbygglig film om familjens värde, om släktband och om respekt för varandra. Därefter dök färgstarka fotografier från födelsedagsfirandet upp. Många gäster fick syn på sig själva på bilderna och log igenkännande.
Men sedan byttes de glada bilderna ut mot något helt annat. Det kom från ”arkivet”.
På skärmen syntes Maria, som stoppade oöppnade flaskor i sin väska. Samtidigt hördes hennes egen röst tydligt i lokalen:
— Ge hit den där påsen! Vad mer för gott har den där bortskämda kärringen köpt? Rom! Det var inte illa! Kom igen, ta för er!
— Får jag öppna den där flaskan?
— Självklart, Johan lilla! Och ge hit den där fina fisken också!
Det var en inspelning från en dold kamera som Anna hade låtit sätta upp i köket.
På filmen syntes hur Maria, Johan och Olof vräkte i sig av maten som varit förberedd till festen. Ännu värre var hur de samtidigt talade om Anna. Det fick flera av gästerna att långsamt vända blicken mot deras bord, och de blickarna var långt ifrån vänliga.
Videon var klippt i korta sekvenser, bara de mest talande ögonblicken. Som avslutning visades hur Maria tog en kökshandduk och torkade av Olofs träningsskor med den. Han hade smutsat ner dem när han tappat en bit tårta. När skorna var avtorkade samlade de ihop oöppnade varor och lämnade köket som om ingenting hade hänt.
Sedan tog filmen slut.
Tystnaden i lokalen blev kompakt. Maria reste sig långsamt. Medan hon tryckte ner matlådor i en plastpåse väste hon:
— Pojkar! Vi lämnar det här terrariet.
Ingen skrattade längre. Leendena hade försvunnit från ansiktena runt borden. Några gäster reste sig och följde med Maria ut.
Att en del av sällskapet gick gjorde däremot inte Annas kväll förstörd. Festen fortsatte, och stämningen lättade så småningom igen. Familjen Lindberg drog sina egna slutsatser om Maria och hennes familj. Efter den händelsen slutade de, liksom många andra släktingar, att ha kontakt med henne.
De som trots allt fortsatte umgås med Maria blev för Anna ett slags prövosten. Hon förstod vilka som hörde till samma kategori, och även dem valde hon bort ur sitt liv.
Vänskapen med familjen Lindberg visade sig däremot bli bra för alla. Till och med Erik förändrades. Han slutade tillbringa kvällarna framför tv:n, började engagera sig mer i arbetet och följde med Karl Lindberg till gymmet.
— Det ligger verkligen något i att vi formas av människorna vi omger oss med, brukade Anna säga med ett leende när hon såg hur mycket gott som hänt med hennes man.
Erik blev inte sårad av det Anna hade gjort. Efter allt som kommit fram började även han ogilla Maria på allvar, även om han själv aldrig hade vågat gå lika långt. Anna däremot hade inte tvekat att avslöja den fräcka familjen inför alla — och genom det blev hon äntligen fri från släktingarna som så länge gjort hennes liv besvärligt.