— Ingen vila alls, med andra ord. Erik behöver få koppla av. Han sliter på jobbet och drar in pengar till hela familjen. Han ska ha vuxet sällskap omkring sig, inte springa efter en unge över stranden från morgon till kväll.
Anna lät blicken vandra från svärmodern till sin man. Erik stod där med axlarna lätt framåtböjda, men det syntes tydligt att han kände sig betydligt modigare med sin mor bakom ryggen.
— Och när hade ni tänkt berätta det här för mig?
Hon drog igen dragkedjan på Olofs ryggsäck med en långsam, nästan demonstrativ rörelse.
— I morgon på flygplatsen? Vid incheckningsdisken? ”Överraskning, Anna, vi flyger utan vår son. Ring din mamma och be henne komma omedelbart och hämta Olof”?
Erik blev flammigt röd över halsen och kinderna. Han avskydde när Anna talade på det viset — lågt, behärskat, men så att varje ord slog fast honom i golvet.
— Vad spelar det för roll när! utbrast han och gjorde en irriterad gest med handen. — Det viktiga är att saken är avgjord. Mamma följer med oss. Punkt. Jag är mannen i familjen och jag har fattat beslutet. Gör inte en teater av det här.
— Det gör jag inte heller.
Anna hängde ryggsäcken över ena axeln och höjde rösten mot barnrummet.
— Olof, klä på dig!
Ut ur rummet for en sjuårig pojke med ett alldeles nytt leksaksflygplan släpande efter sig i handen.
— Mamma, ska vi åka nu?
— Ja, älskling. Ta på dig gympaskorna.
Maria smackade missnöjt med tungan.
— Vart tänker ni dra iväg med honom så här sent? Flyget går ju i morgon bitti. Låt barnet sova.
— Vi åker nu, svarade Anna kort.
Erik blinkade förvirrat. All hans nyss så stolta manliga beslutsamhet tycktes rinna av honom på ett ögonblick.
— Anna, vad håller du på med? Vart ska ni nu? Varför?
— Till mamma.
Utan att höja rösten tog Anna på sig jackan.
— Om Olof ändå ska tillbringa sommaren i sommarstugan, kör jag honom dit redan i kväll. I morgon åker jag direkt från mamma till flygplatsen. Vi ses vid terminalen.
Erik drog ett lättat andetag. Han hade uppenbarligen väntat sig ett stort gräl, kanske krossade tallrikar och skrik om skilsmässa. I stället möttes han av detta lugn. Hans fru hade muttrat lite och fogat sig. Precis som vanligt.
— Jaha, men då så.
Han försökte till och med få fram ett leende.
— Ser du, mamma? Jag sa ju att Anna är en klok kvinna, hon förstår saker och ting. Åk du, Anna. Kör försiktigt. I morgon klockan åtta vid incheckningen.
— Självklart, svarade Anna och stängde dörren efter sig.
Den stora avgångshallen på flygplatsen dånade av röster, hjul och högtalarutrop. Ett kyligt drag svepte mellan diskarna, medan resenärer skyndade förbi med rullväskor som skallrade mot golvet. Erik kastade gång på gång oroliga blickar mot den stora digitala tavlan.
Bredvid honom stod Maria och lutade sig mot handtaget på sin sprillans nya resväska. Hon bar en ljus linneskjorta och en bredbrättad hatt som fick henne att påminna om en kraftig karljohanssvamp.
— Var håller hon hus?
Erik kontrollerade mobilen för säkert tionde gången.
— Incheckningen har redan öppnat. Snart hamnar vi längst bak i kön.
— Åh, det är alltid samma visa.