Måndagen därpå tog Anna ledigt från jobbet. Redan på förmiddagen var hon tillbaka hos sin mamma och mötte arbetsledaren för takfirman ute på gården. Han klättrade upp på vinden, gick igenom bjälkarna, knackade på de murkna delarna och skrev sedan ihop en offert vid köksbordet. Med material, arbete och bortforsling skulle allt gå på tjugoentusen kronor.
— När kan ni sätta i gång? frågade Anna.
Mannen ryckte lätt på axlarna.
— Vi kan köra hit materialet i morgon bitti och börja direkt. Vädret ser ut att bli bättre nu. Sjuttio procent i förskott, resten när jobbet är klart.
— Då gör vi så, sade Anna.
Från mammans hus körde hon vidare till restaurangen Gamla bryggan. Vid entrén möttes hon av en ung kvinna med ett namnbrickan där det stod Sofia. Hon log professionellt och tog ett steg fram.
— Hej, Anna. Det gäller bokningen på lördag, eller hur? Ska vi gå igenom menyn och spika det sista?
— Hej. Nej, svarade Anna. Jag vill avboka lokalen.
Leendet stelnade till i Sofias ansikte. Hon blinkade, som om hon först trodde att hon hade hört fel.
— Avboka? Men festen är ju om fem dagar. Enligt avtalet kan vi betala tillbaka handpenningen, men då drar vi av tio procent.
— Jag vet. Gör återbetalningen, tack.
Anna fyllde i och skrev under blanketten. Personalen lovade att pengarna, minus femhundra kronor i avgift, skulle komma tillbaka till hennes kort inom ett dygn. När hon steg ut från restaurangen låg gatan badande i blekt vårsolljus. Hon satte sig bakom ratten, startade bilen och tog upp mobilen. Med några tryck skickade hon femtontusen kronor till takfirman som förskott för material och arbete. Sedan lade hon telefonen i väskan och körde hem.
Det var två dagar kvar till Eriks födelsedag.
På torsdagskvällen kom Erik hem från jobbet på ovanligt gott humör. Han bar med sig en plastklädd kostym från kemtvätten och hängde omsorgsfullt upp den på garderobsdörren.
— Anna, jag har hämtat alkoholen också. Den ligger i bagaget. Vi får köra den till restaurangen i morgon kväll, de sa ju att vi fick ta med eget. Har du pratat med dem om menyn? Vad blev det för varm rätt till slut?
Anna satt i soffan med en korg torr tvätt framför sig. Hon tog upp en handduk, skakade ut den och lade hörnen noggrant mot varandra innan hon vek den.
— Inget.
— Vadå inget? Erik stannade upp mitt i rörelsen när han höll på att ta av sig armbandsuret. — Har du glömt att åka dit? Anna, jag bad dig ju. Det är fredag i morgon, de måste hinna beställa råvaror. Okej, jag ringer dem själv i morgon bitti.
— Ring inte, sade Anna och lade den vikta handduken ovanpå högen. — Jag har avbokat allt.
Erik såg på henne utan att först förstå. Hans ansikte blev stelt, som om hon just hade sagt något på ett språk han inte kunde.
— Avbokat vad?
— Banketten. Restaurangen. Jag tog tillbaka handpenningen. Det blir ingen fest.
Tystnaden i vardagsrummet blev så kompakt att surrandet från kylskåpet ute i köket plötsligt hördes tydligt.
— Du skämtar, va? Hans röst sprack och gled upp i falsett. — Anna, det där är inte roligt. Jag har trettio personer som kommer i övermorgon. Släktingar från hela länet har ordnat med resan hit.
— Jag skämtar inte, Erik. Pengarna är redan använda.
Han tog ett hastigt steg mot soffan. Färgen steg i ansiktet på honom, först över kinderna och sedan ända upp mot tinningarna.
— Vad menar du med använda? väste han. — Där fanns ju tjugotusen kronor!
— Taket hos mamma läcker. Pappen är genomrutten och flera takstolar måste bytas. Jag var där och såg det själv. Det handlar inte om någon liten lagning, det är en riktig renovering. Vattnet rann rakt ner i köket, tapeterna hade släppt från väggarna. Jag anlitade en firma och betalade för materialet och arbetet.
Hon sade det utan att höja rösten. Tonfallet var jämnt, nästan sakligt. Precis lika kontrollerat som hans eget hade varit när han två veckor tidigare stått i sovrumsdörren och förklarat sitt beslut.
Erik öppnade munnen, men inget kom först. Sedan stängde han den igen och drog ett tungt, häftigt andetag.
— Har du blivit fullständigt galen? viskade han nästan. — Du tog mina födelsedagspengar två dagar före festen?
— Vilka andra pengar skulle jag ha tagit? Anna mötte hans blick utan att vika undan.