Hon beställde regnbågsforell, rejäla ribeye-bitar, gårdsmejeriets keso, flera dyra ostar och färsk frukt. Summan landade på ungefär tusen femhundra kronor.
När budet hade gått packade Anna in allt med nästan pedantisk noggrannhet i sitt nya, privata kylskåp inne i sovrummet.
Det stora kylskåpet ute i köket gapade tomt. Kontakten var utdragen ur väggen och dörren satt fastlåst med hänglåset.
Anna duschade länge. Lade en ansiktsmask. Bryggde kaffe.
Sedan satte hon sig vid köksbordet med muggen mellan händerna och väntade.
Emma kom hem först.
Hon höll en påse chips i ena handen och en billig energidryck i den andra.
— Usch, vad kallt det är, sa hon redan i hallen.
Hon slängde jackan på pallen, sparkade av sig skorna och gick rakt in i köket.
Anna drack sitt kaffe utan att säga ett ord.
Emma gick fram till kylskåpet och drog i handtaget. Dörren rörde sig inte.
Hon ryckte hårdare. Låset slog metalliskt mot beslagen.
Emma stirrade på de fastskruvade gångjärnen.
— Vad fan är det här?
— Ett lås, svarade Anna lugnt.
— Varför då?
— För att du inte ska äta upp allt.
Färgen försvann ur Emmas ansikte.
— Är du sjuk i huvudet? Öppna. Nu. Jag ska bara ha ketchup till chipsen.
— Det finns ingen ketchup där. Det finns ingenting där. Kylen är avstängd och tom. Min mat står i mitt rum. Och mitt rum är låst.
Emma knöt händerna så hårt att knogarna vitnade.
— Erik kommer inte att gilla det här!
— Erik kan gråta ut i badrummet om han behöver.
Emma slet upp mobilen och började trycka på skärmen med darriga fingrar.
— Erik! Den där psykopaten har satt ett jäkla stallås på kylskåpet! skrek hon i telefonen. Ja! Hon har skruvat fast det med skruvar, fattar du?
Anna drack ur det sista kaffet, reste sig, sköljde muggen och ställde undan den. Därefter gick hon in i sovrummet och vred om nyckeln två varv.
En timme senare stormade Erik in.
Hon hörde ytterdörren smälla, hans tunga steg genom hallen och sedan vrålet som ekade från köket.
Strax därpå började han banka på sovrumsdörren.
— Anna! Öppna genast!
Anna lade lugnt ifrån sig boken, gick fram till dörren och vred om nyckeln.
Erik stod utanför, blossande röd av ilska.
— Vad håller du på med? Varför har du förstört kylskåpet?
— Jag har uppgraderat det.
— Ta bort låset! Jag är hungrig! Vi har hållit på i garaget hela dagen!
Anna lutade axeln mot dörrkarmen.
— Låset sitter kvar. Från och med i dag delar vi upp ekonomin. Jag betalar bolånet. Du betalar för din syster och för era magar.
— Jag är din man! Du ska laga middag åt mig!
— Var står det?
— När vi gifte oss!
Anna log snett.
— När man gifter sig får man ett vigselbevis. Inte ett adoptionsintyg på en fullvuxen idiot och hans syster.
Erik försökte tränga sig förbi henne och in i rummet.
— Flytta på dig! Du har mat där inne. Jag känner lukten!
Anna satte båda händerna mot hans bröstkorg och knuffade till. Hårt. Erik stapplade bakåt ut i korridoren.
— Rör du mig eller min dörr en gång till ringer jag polisen. Då säger jag att du försökte gå på mig.
— Du vågar inte.
— Prova.
Hon stängde dörren framför honom och låste igen.
På andra sidan hördes skrik, svordomar och slag mot träet. Erik ringde sin mamma. Av tonläget att döma tyckte Margareta att han skulle bryta upp dörren.
Men det vågade han inte.
Till slut sparkade han i väggen och försvann ut mot köket. En stund senare slog ytterdörren igen. Erik hade gått till affären.
Måndagen passerade. Sedan kom tisdagen.
De nya reglerna visade sig vara skoningslösa. Anna lagade sin egen mat inne i sovrummet i multikokaren, eller beställde färdiga rätter. All disk sköljde hon direkt, torkade och låste in hos sig.
Köket såg allt mer övergivet ut.
Emma och Erik köpte ett paket frysta dumplings och billiga korvar. Problemet var bara att de inte hade något att koka dem i. Anna hade burit in alla sina kastruller i sovrummet.
På onsdagskvällen gick Anna ut i köket för att hämta vatten.
Erik stod vid bänken och stekte korv på Emmas plattång. Lukten som fyllde rummet var kväljande.
— Du kommer att förstöra den där, konstaterade Anna.
Erik kastade en hatisk blick mot henne. Mörka skuggor låg under hans ögon.
— Det är ditt fel! Du har tvingat oss till det här!
Vid bordet satt Emma och gnagde på torra snabbnudlar direkt ur paketet.
— Anna, snälla, pep hon. Låt mig åtminstone värma vatten i vattenkokaren. Jag vill ha varmt te.
— Vattenkokaren är min. Jag köpte den för sexhundra kronor. Vatten går att värma i en mugg med doppvärmare, om ni har en.