Middagen betraktade han som något självklart, lika givet som att lamporna tändes när han tryckte på knappen. Om arbetskamrater eller vänner skulle komma förbi, föll det honom inte längre in att fråga om Anna orkade laga mat. Han meddelade bara vad som skulle ske.
— I morgon kommer Lars och Johan hit, sa han en kväll. Gör något med kött. Och köp en ordentlig tårta också.
Anna nickade utan att protestera. Hon gjorde det eftersom hon fortfarande älskade honom. Eftersom hon intalade sig att det bara var en fas, att han snart skulle bli sig själv igen och att allt till slut skulle falla på plats.
Men utvecklingen gick åt rakt motsatt håll.
En kväll kom Erik hem med ett ansikte som såg nästan askgrått ut. Blicken var mörk, käkarna spända och händerna skakade svagt när han drog av sig jackan. Han sjönk ner i soffan och satt där länge utan att säga ett ord.
— Vad har hänt? frågade Anna försiktigt.
— De har sparkat mig, svarade han lågt. Bara så där. De kastade ut mig.
— Sparkat dig? Men varför?
— De påstår att jag tagit emot mutor. Att jag skulle ha gjort upp med kunder om rabatter mot provision. Fullständigt vansinne! Erik slog näven i bordet så att glaset hoppade. Det här är Magnus verk. Den där råttan som jag gick förbi när tjänsten tillsattes. Han har ljugit ihop allt, och de brydde sig inte ens om att kontrollera saken. De gjorde sig bara av med mig!
Anna satte sig bredvid honom, lade armarna om honom och strök honom över håret. Hon viskade att det skulle ordna sig, att någon med hans erfarenhet och hans kontakter snart skulle hitta något nytt.
Men veckorna blev till månader, och inget arbete dök upp. Ingen ville anställa Erik. Ryktena om honom spreds snabbt i branschen, och så fort personalavdelningarna såg hans namn hamnade ansökan längst ner i högen, om den inte försvann direkt.
Till slut var det Anna som tvingades börja söka jobb. Efter två år utanför arbetslivet visade det sig vara nästan hopplöst att ta sig tillbaka. Till sist fick hon en plats på en liten byrå, som junior kreatör — exakt samma nivå som hon hade lämnat åtta år tidigare. Lönen var bara en fjärdedel av det hon en gång tjänat.
Under tiden förändrades Erik allt mer. Han började dricka. Först bara på kvällarna, sedan även mitt på dagen. Han skrek åt Anna för minsta sak. Hon tjänade för lite, maten smakade fel, lägenheten var smutsig — vad hon än gjorde hittade han något att angripa.
— Det var jag som försörjde dig! Jag gav dig allt! Och är det här tacken? vrålade han. Du klarar inte ens av att hålla ihop en familj!
Anna arbetade tolv timmar om dagen, försökte återuppbygga sina gamla kontakter och komma ikapp allt hon hade missat. När hon kom hem väntade diskberg, ett tomt kylskåp och en berusad make som krävde mer av henne.
Det värsta var ändå att Erik inte ens försökte hitta ett nytt jobb. Han satt dagarna igenom framför datorn och grubblade på hur han skulle hämnas på Magnus. Han läste forum där människor diskuterade hans gamla arbetsplats, skickade anonyma tips till Skatteverket och letade febrilt efter något som kunde skada hans före detta rival.
— Jag ska förstöra honom, muttrade han med blicken fastnaglad vid skärmen. Alla ska få se vem han egentligen är.
— Erik, började Anna varsamt, kanske vore det bättre om du lade energin på att söka arbete? Jag känner till några företag där…
— Håll käften! fräste han. Du fattar ingenting! Först ska jag ta itu med den där parasiten, och sedan…
Men det där ”sedan” kom aldrig.
På nätterna grät Anna i badrummet, så tyst hon kunde, för att Erik inte skulle höra. Hon grät av utmattning, av förnedring och av den plågsamma insikten att mannen hon älskat hade förvandlats till en hård, orättvis och främmande människa.