— Jag är kvinna, fortsatte Anna med en min som om saken redan var avgjord. — Jag behöver omsorg, vila och lite tid för mig själv. Och ni är gifta, så era pengar är väl gemensamma? Erik håller ju med mig!
Erik nickade snabbt, nästan för ivrigt. Men under Marias blick sjönk hans axlar, och han började se märkbart mindre säker ut.
— Då kan Erik betala, föreslog Maria lugnt.
Han svalde hårt. Något svar verkade inte vilja infinna sig.
— Maria… du vet ju vad jag tjänar, mumlade han. — En sådan svit klarar jag inte av att betala. Det handlar om väldigt mycket pengar.
— Så då är det jag som ska klara av det?
Maria rätade på ryggen.
— Har du ingen självbevarelsedrift alls? Bakom min rygg har du alltså lovat din syster pengar som jag har arbetat ihop?
— Vi är en familj! protesterade Erik och försökte behålla någon sorts värdighet inför Anna. — Du kunde åtminstone försöka förstå hennes situation. Hon går igenom en skilsmässa och är under enorm press!
— Bra, sade Maria och nickade långsamt. — Då har jag förstått.
Hon vände sig mot sin svägerska. Anna hade redan börjat le igen, övertygad om att hennes bror lyckats tala sin fru till rätta.
— Anna, skicka fakturan till Erik. Han kan ta ett lån. Det borde räcka både till sviten och behandlingarna. Sedan får han betala av det från sin egen lön.
Färgen steg genast i Annas ansikte.
— Vadå lån? utbrast hon. — Räntorna är ju vansinniga! Vill ni att jag ska bli helt ruinerad?
Maria kunde inte låta bli att skratta till.
— Jag tvingar dig inte någonstans och jag skriver inte på några papper åt dig. Det var du och din bror som bestämde er för att använda mina pengar. Så om Erik nu är så angelägen om att hjälpa till, får han väl ta lånet i sitt eget namn.
— Du är girig! fräste Anna. — Inte ens en liten summa kan du avvara för släkten! Jag har redan börjat packa väskan! Jag köpte till och med en ny baddräkt särskilt för resan!
— Packa upp den igen, sade Maria kallt. — Diskussionen är avslutad. Du får inga pengar av mig.
Erik tog ett försiktigt steg närmare sin fru och sträckte ut handen, som om han ville röra vid hennes arm. Maria drog sig genast undan och gick bort mot fönstret.
— Maria, men bokningen kommer ju att avbokas, sade han lågt. — Det blir pinsamt inför personalen på resebyrån. Jag har lovat dem att betalningen ska komma.
— Du lovade. Då får du lösa det.
Hon såg på honom med en blick som fick det mesta av hans mod att rinna av honom.
— Dina löften angår inte mig. Och eftersom vi ändå talar om pengar, kan jag passa på att berätta en sak till.
Maria lät blicken glida från sin man till hans syster.
— Hela min bonus sattes i går in på ett bundet sparkonto på ett år, utan möjlighet till förtida uttag. Med bra ränta. Så det går inte att plocka ut den, inte ens för någons akuta spabehov.
Utanför fönstret körde en tung lastbil förbi, och rutorna darrade svagt i karmarna.
Anna blev stående alldeles stilla. Det självsäkra leendet försvann helt. Först stirrade hon på Maria, sedan på sin bror, som om hon väntade sig att han skulle trolla fram en annan verklighet.
— Du gjorde det där med flit, väste hon.
— Självklart, svarade Maria och kisade lätt. — Jag vet hur man tar hand om sina egna pengar. Jag rekommenderar er att lära er detsamma.
Sedan vände hon blicken mot Erik och lät den stanna där.