I stället för det stora dramat fick han alltså denna näst intill änglalika medgörlighet. Erik sträckte på sig, bröstet åkte fram och hakan upp, som om han redan såg mig komma tillbaka med garantibeviset eller manualen prydligt i handen.
Jag gick upp till lägenheten. Från överskåpet i hallen drog jag ner den största resväskan vi hade, den där på hjul som rymde ett halvt bohag. På några minuter hade jag kastat ner hans skjortor, jeans och extra underkläder. Ovanpå alltihop tryckte jag, utan minsta barmhärtighet, ner den blytunga lådan med hans dyrkade fiskegrejer.
Sedan grep jag resväskans utdragbara handtag med ena handen. Med den andra lyfte jag tvättkorgen, proppfull med hans otvättade kläder. Hans älskade ergonomiska kudde klämde jag fast under armen.
När jag kom ner till porten igen hade transportbilen fortfarande inte dykt upp. Däremot satt vår granne Lars redan på bänken. Han var pensionär numera, men hade en gång varit en riktig mästare på att laga hushållsmaskiner. Nu följde han lastningsproceduren med ett intresse som var allt annat än diskret.
Jag ställde resväskan bredvid kärran, placerade tvättkorgen ovanpå och lade kudden överst.
— Vad är det där? frågade välgöraren och blinkade förvirrat när han fick syn på sina egna ägodelar.
— Vad menar du? Tillbehör, svarade jag milt.
— Förstår du, älskling, min maskin överlåts till svärmor endast i komplett skick. Och då måste naturligtvis huvudleverantören av smutsiga strumpor följa med.
Jag klappade menande på tvättkorgen.
— Därefter ingår den ansvarige experten för inköp av tvättmedel. Dessutom följer personen som ska betala vatten, el och allmänt slitage på utrustningen med i paketet.
Lars gav ifrån sig ett dämpat fnys från bänken och försökte gömma sitt leende i mustaschen.
— Och självklart åker dina saker tillsammans med dig, avslutade jag.
— Du sa ju själv att en riktig man fattar beslut. Då tog jag mig friheten att förbättra din generösa gåva en aning.
Erik stod som om någon hade dragit ur sladden på honom. Läpparna rörde sig, men inget ljud kom fram.
— Har du blivit tokig? fräste han till slut och kastade en nervös blick mot Lars, som uppenbart roade sig.
— Inte det minsta, svarade jag och plockade fram mobilen.
Jag tryckte på videosamtalsikonen. Maria svarade nästan genast, som om hon hade suttit med telefonen i handen och väntat på sitt efterlängtade byte.
— Erik, lilla gubben, kommer du snart med den? kvittrade svärmors sockersöta röst ur högtalaren.
— Hej, Maria! sa jag strålande rakt in i kameran och trängde undan min förvirrade make med axeln.
— Ni kan glädja er. Jag skickar inte bara maskinen, utan även Erik för permanent service av apparaten. Med kläder, fiskespön och favoritkudde. Nu får ni någon som kan trycka på knapparna och koppla in vattnet åt er.
Ansiktet på skärmen tömdes ögonblickligen på allt sitt saliga välbehag.