I stället drog hon sig undan och låg lågt, ungefär som en kobra som gömt sig i ett dillland.
Och i dag kom alltså finalnumret.
— Du fattar ingenting! utbrast Birgitta och pressade dramatiskt handen mot bröstet, på den plats där vanliga människor brukar ha ett hjärta och där hon uppenbarligen förvarade en miniräknare. Inkassofolk ringer mig! Jag tog ett lån. Ett litet bara.
— Till vad då? frågade Erik lågt.
— Till kursen ”Överflödets gudinna: så öppnar du ditt pengaflöde”, slängde hon ur sig. Det är en investering!
Jag satte nästan teet i halsen. Erik gömde ansiktet i händerna.
— Mamma, stönade han. Har du lånat trettiotusen kronor för att någon ska lära dig att… andas?
— Det är oväsentligt! snäste hon. Det viktiga är att flödet inte kom i gång. Chakrana är väl fulla av slagg, antar jag. Men betalningen ska in i morgon. Anna, du har ju pengar stående på sparkonto. Jag vet det, Erik har sagt det. Lös mitt lån nu, så betalar jag tillbaka sedan… från pensionen…
Jag lade armarna i kors och såg på henne.
— Birgitta, jag har ett motförslag. Du säljer din lilla stuga, den där du mest odlar ogräs och dåligt samvete hos din son, och använder pengarna till skulden.
— Stugan?! skrek hon så gällt att glasen nästan skallrade. Det är vårt släktställe! Min morfar skyddade sig mot regn där under ett kardborrblad! Hur kan du ens säga något sådant? Din känslokalla… skorpa! Erik, säg något till henne!
Hon vände sig mot sin son med den självklara minen hos någon som alltid brukade få medhåll. Birgitta var van vid att Erik gick att forma som varm modellera. Hon hade bara glömt att modellera blir hård som sten när det är kallt. Och luften i köket var vid det laget rena isrinken.
— Mamma, sa Erik. Rösten skakade först, men blev stadigare för varje ord. Anna har rätt. Vi tänker inte betala för din ”gudinna”.
— Va? Hon blinkade häpet, och billig mascara smulade ner från fransarna. Tänker du svika din egen mor för den där… kontorsråttan?
— Den där ”råttan” försörjer din son och betalar för den här lägenheten, svarade jag lugnt. Och för övrigt är råttor väldigt intelligenta djur. Till skillnad från vissa andra går de inte i samma fälla två gånger.
Birgitta for upp så häftigt att stolen skrapade bakåt med en smäll.
Sedan stormade hon ut i hallen och slog igen dörren så hårt att min hatt ramlade ner från kroken.
— Förlåt, mumlade Erik och började plocka upp skärvorna efter koppen som hans mamma i sin passionerade sorti hade svept ner från bordet.
— Äsch, sa jag och lade armarna om honom. Det var nästan underhållande. Som cirkus, fast clownen var elak och hade glömt sminket.
Vi trodde förstås att saken var över. Så godtrogna vi var. Det där var inte slutet, det var bara förspelet.
Tre dagar senare ringde telefonen på mitt jobb.
— Talar jag med Anna? sa en överdrivet korrekt röst. Jag ringer från banken ”Snabba Pengar – Långvarig Ånger”. Din svärmor har angett dig som borgensman. Hon har missat sin betalning, och enligt avtalet inleder vi nu indrivning mot dig.
Jag lade på luren och räknade långsamt till tio. Sedan till tjugo. Därefter föreställde jag mig Birgitta utklädd till en jättestor räka som kokades i en gryta. Det hjälpte faktiskt lite.
Samma kväll åkte jag hem till henne. Dörren var inte låst. I lägenheten hängde en tung lukt av valeriana och gamla trasor. Birgitta låg utsträckt på soffan med en våt handduk över pannan och spelade döende svan, som om hon blivit nedskjuten mitt i karriärens mest lovande uppstigning.