På dagarna skulle vi dessutom grilla något gott över glöden.
— Ja, visst, det låter fantastiskt, svarade Erik och gäspade. — Men du har redan hunnit planera en hel semester i förväg. Ta inte ut allt i förskott. Du vet ju vad man brukar säga: ropa inte hej förrän du är över bäcken.
— Jag vet, jag vet, mumlade jag glatt. — Men vi är ju nästan där, Erik!
Jag somnade med ett leende, och i drömmen susade den gamla barrskogen omkring mig. Hundraåriga tallar vajade högt ovanför, och jag gick mellan kremlor och smörsoppar med en korg som redan var tung av svamp. De ljusa kremlorna stod i små vita öar överallt, och jag skar av dem en efter en, lade dem med foten uppåt i den stora flätade korgen och kände mig rikare än någonsin.
— Nå, Anna, här har du din lönespecifikation, sade chefen och blinkade när han räckte över papperet.
Jag stirrade på raden där bonusen stod och trodde först att jag hade läst fel.
— Åh, tack, Johan! Jag kommer aldrig att glömma hur generös och snäll du har varit! utbrast jag, så upprymd att jag nästan studsade på stället.
— Så nu bär det av och köps bil, eller hur? frågade han med ett roat leende.
— Ja! Jag åker hem efter jobbet, och sedan bestämmer jag och min man oss direkt.
Resten av arbetsdagen kröp fram. Så fort jag fick en minut över öppnade jag sidorna med de bilmodeller vi redan hade tittat på i flera veckor. Jag jämförde färger, utrustning och priser, som om det gällde ett livsavgörande val. Dagen därpå var det lördag, och då skulle vi utan stress kunna åka till bilhallen.
När jag kom hem låg ett meddelande från Erik i mobilen. Han hade fastnat i trafiken och skulle bli sen. Jag lät mig inte störas av det, utan satte genast i gång. Först marinerade jag fisken, sedan började jag skära grönsaker. Jag ville duka upp en riktig festmiddag för att fira att vår dröm äntligen var inom räckhåll. I affären hade jag köpt fina laxkotletter, som jag gnuggade in med kryddor och ingefära innan jag pressade citron över dem.
Till det gjorde jag stuvad grönärt och hemlagad potatis, precis sådan som Erik älskade. I vanliga fall orkade jag inte alltid lägga ner så mycket tid, men den kvällen sparade jag inte på krafterna. Jag hann till och med röra ihop en kall sås med gräddfil, vitlök och färska örter. När Erik till slut klev innanför dörren höll jag redan på att lägga fram besticken och hälla upp körsbärsdryck i våra finaste glas.
— Hej, sade han och slog sig ner vid bordet. — Varför ser du ut som om du vunnit på lotto?
— Därför att… började jag och gjorde en liten dramatisk paus. — Jag fick en så stor bonus att pengarna nu definitivt räcker till bilen. I morgon åker vi till bilhallen och hämtar hem vår dröm. Förresten, har du tvättat händerna?
— Ja, det har jag. Vänta lite, har du lagat fisk också? Och potatisen? Du är ju helt otrolig, min underbara fru! Han reste sig, kysste mig i pannan, och jag log mot honom med hela ansiktet.
— Sådan är jag, sade jag nöjt. — Ta min telefon medan jag gör det sista. Titta bland bokmärkena på modellerna och färgerna. Vi har ju valt bil i två månader nu. I kväll bestämmer vi oss på riktigt, och i morgon åker vi bara dit och köper den.
Erik sänkte blicken.
— Anna, jag bad dig ju att inte rusa iväg med planerna, sade han lågt.
Jag stannade upp med handen på köksbänken.
— Vad menar du? Varför skulle vi skjuta upp det? Jag fick ju så mycket semesterersättning och bonus att vi klarar det utan problem.
— Jag gav våra sparpengar till mamma, sade han till slut. — Hon behövde betala sina skulder.
Orden slog ner så oväntat att glaset gled ur min hand. Körsbärsdrycken skvätte över golvet, glaset krossades mot klinkern och en mörkröd pöl bredde ut sig mellan skärvorna. Jag stod helt stilla och såg på Erik utan att förstå om jag verkligen hade hört rätt.
— Du gav bort dem? frågade jag hest. — Större delen av de där pengarna kom från min lön. Vi skulle köpa bilen. Vi har pratat om det hur många gånger som helst, och du ville ju själv ha den! Hur kunde du göra så, Erik?
— Jag kunde inte säga nej, svarade han hjälplöst. — Hon renoverade hemma, och allt blev dyrare än hon hade räknat med. Hon hamnade efter med betalningarna, och det skulle bli svårt för henne att komma ikapp. Du vet ju att mammas lön inte är särskilt hög.
— Hennes lön intresserar mig inte, sade jag och kände hur rösten började darra av ilska. — Hennes skulder är hennes ansvar. Jag har slitit ett helt år.