Eller hade han kanske träffat någon annan?
Hade han gjort ett misstag när han valde henne och först nu börjat ångra sig? Hjärtat började slå hårdare i bröstet på Anna. Hon visste mycket väl att det var fult att lyssna i smyg. Men hur skulle hon annars få veta något som alla uppenbarligen försökte dölja för henne?
— Jag ville aldrig ha henne som svärdotter, inte ens i närheten av min son, sade Maria. Redan från början såg jag hur det var. Hon hade inte minsta känsla för ett hem. Ingenting kunde hon göra ordentligt, och i lägenheten var det alltid stökigt.
— Och hennes matlagning… ja, den vill jag inte ens tala om. Sådant skulle man knappt ge till djur. Men nu står hon där och kräver saker, som om hon vore någon märkvärdig person. Jag förstår fortfarande inte hur min son kunde ha sådan otur.
Maria drog efter andan och fortsatte, allt mer upprörd:
— Första gången jag såg henne begrep jag direkt vad hon gick för. Jag sade till honom redan då att han inte skulle få för sig att ta henne på allvar. Men nu har hon klamrat sig fast vid honom som en blodigel. Den där förälskelsen gjorde honom fullständigt blind. Minns du hur han såg på henne i början? Han hade kunnat bli ovän med mig bara för att få vara med henne. Och nu vet han inte hur han ska bli av med henne.
Anna stod alldeles stilla. Varje ord skar i henne, men hon kunde inte förmå sig att gå därifrån.
— Jag varnade honom, sade Maria. Jag sade att sådana människor inte släpper taget så lätt. Hon växte upp utan riktig moderskärlek, därför blev hon hård och kall. Men samtidigt lärde hon sig hur man spelar på andra människor och använder dem. Min stackars son vet inte ens nu hur han ska bära sig åt för att skrämma bort henne.
Det snörde sig i Annas hals. Var det alltså så Maria talade om henne? Var hon en dålig hustru, en usel kvinna i hemmet? Hade hon misslyckats så fullständigt med att göra Erik nöjd att han nu ångrade äktenskapet? Varför hade han i så fall inte sagt det rakt ut till henne?
Varför måste allt sägas bakom hennes rygg? Om något var fel, kunde man väl försöka rätta till det? Anna hade aldrig hållit Erik i något koppel. Hon hade aldrig förbjudit honom något, aldrig försökt styra varje steg han tog. Hon förstod inte vad problemet var. Om han hade tröttnat på familjelivet, om han insett att äktenskapet inte var något för honom, varför teg han då?
— Kort sagt, jag vet inte längre vad jag ska göra, fortsatte Maria. Jag är helt slut. Jag har inga krafter kvar. Och hennes trohet… ja, den tänker jag nästan inte ens nämna. Hon bedrar honom och står sedan där och svär evig kärlek. Förstår du, Karin? Hur kan någon ens få sådana ord över läpparna?
Bedrar honom? Anna kände hur luften försvann ur henne. Hon hade aldrig så mycket som sett åt en annan man. När hon och Erik började träffas hade hon bestämt sig för att höra ihop med honom helt och fullt. Vad skulle hon med någon annan till? Hon hade knappt tid nog för sin egen man, så vilka andra män kunde det ens vara tal om? Tårarna brände bakom ögonlocken av förödmjukelse och sårad stolthet.
Hon ville inte att Maria skulle förstå att hon hört samtalet. Därför bestämde hon sig för att smyga ut ur lägenheten lika tyst som hon kommit in och låtsas som om hon aldrig varit där. Senare fick hon avgöra vad hon skulle göra. Om Erik verkligen tyckte att livet med henne var så outhärdligt, var det kanske bättre att skiljas innan allt blev ännu värre.
— Jag har till och med funderat på att erbjuda henne pengar, sade Maria efter en stund. Bara hon lämnar honom i fred och försvinner ur min sons liv. Det räcker nu. Hon förgiftar honom, hindrar honom från att ens ta ett steg i lugn och ro. Han är också människa, hans nerver är inte gjorda av stål. Om han en dag brister, vågar jag inte ens tänka på hur det kan sluta. Kanske gör jag det faktiskt. Jag går dit, erbjuder henne pengar och ser vad hon svarar.
Men Anna och Erik hade ju aldrig haft några stora gräl. Hon hade aldrig trängt sig på honom, aldrig tjatat, aldrig tvingat honom till något. Hon kunde inte begripa vad hon gjort som var så fruktansvärt att Maria nu klagade över henne inför sin väninna på det här sättet.
Hon borde tala öppet med Erik. Fråga honom vad som inte passade honom, vad han bar på, vad han egentligen ville. Om han verkligen önskade skilsmässa fick det bli så. De hade ännu inte hunnit betala särskilt mycket på bolånet, och några barn hade de inte. Allt borde gå att ordna utan bråk.