Granskningen avbröts tvärt av att mobilen började ringa. Den här gången var det Saras nummer som lyste på skärmen, hennes älskade storasyster. Anna kunde inte förmå sig att avvisa samtalet.
– Hej, Sara.
– Hur mår du? Är allt okej med dig? frågade systern, och oron i hennes röst gick inte att ta miste på.
– Vet du redan? Hur fick du höra det?
– Erik ringde. Han sa att ni hade någon sorts problem på jobbet.
– Problem? Anna drog på munnen i ett bittert, kort skratt. – Jag blev avskedad. Med skandal. De försökte få det att se ut som om jag hade gjort mig skyldig till grov misskötsel.
– Va? Har den där gamla häxan fullständigt tappat förståndet?
– Mer än så. Hon har förfalskat handlingar, Sara. Hon fick mig att framstå som en oduglig idiot inför hela personalen och kastade ut mig med skammen som vapen.
– Och Erik då? Vad gjorde han?
– Vad tror du… Anna lyckades inte hålla tillbaka tårarna. – Han sa att det kanske var lika bra. Att jag är en dålig ekonomichef och att det var dags för mig att inse det. Kan du förstå?
I luren blev det alldeles tyst. Tystnaden var tung, nästan fysisk.
– Kom hem till mig, sa Sara till slut. – På en gång. Jag vill inte att du sitter ensam nu.
– Tack, men vänta lite… Anna tystnade när hon såg att ett okänt nummer ringde in. – Någon jag inte känner försöker nå mig.
– Svara. Jag stannar kvar på linjen.
Anna växlade snabbt över till det inkommande samtalet.
– Hallå?
– God kväll, Anna. Det är Anders.
Hon var nära att tappa telefonen. Anders var hennes tidigare svärfar, en man hon inte hade träffat på tre år – inte sedan Maria genomfört sin listiga manöver med bolagets tillgångar och lämnat honom utan någonting. Den gången hade Erik utan tvekan ställt sig på sin mors sida, och familjen hade spruckit slutgiltigt.
– Jag vet vad som hände i dag, fortsatte Anders med stadig och lugn röst. – Historien upprepar sig, eller hur? Maria förändras aldrig.
– Hur kan ni veta…?
– Jag har fortfarande kontakter inne i företaget. Lyssna på mig, Anna. Vi behöver ses. Det är ett allvarligt samtal vi måste ha.
– Om vad?
– Om rättvisa. Och om hur man kan tvinga fram den. Kom till Europa om en timme. Jag tror att det jag har att säga kommer att intressera dig.
Anna kopplade tillbaka till Sara.
– Förlåt, Sara, men jag måste gå. Det verkar som om det här tar en oväntad vändning. Jag ringer dig i morgon, jag lovar. Och tack för att du finns. Du är bäst.
Nåväl, tänkte Anna medan hon slog igen laptopen, då får vi se vart det här leder.
Restaurang Europa låg i stadens äldre kvarter, på en av de där gatorna där fasaderna fortfarande bar spår av en annan tid.
Anders väntade på sin före detta svärdotter vid ett bord längst in i lokalen. Åren hade knappt rört vid honom. Hållningen var fortfarande rak som hos en officer, blicken skarp och vaksam, kostymen oklanderligt pressad.
– Det gläder mig att se dig, Anna, sa han och reste sig för att ta hennes hand. – Även om jag önskar att omständigheterna hade varit andra.
När de hade beställt föll en kort tystnad över bordet. Anders betraktade henne uppmärksamt, nästan prövande, som om han försökte avgöra om hon verkligen gick att lita på.
Anna mindes hur han tre år tidigare hade stått i sitt arbetsrum och samlat ihop sina saker under tystnad, medan Maria följde varje rörelse med ett triumferande lugn. Det var då Anna för första gången hade förstått hur en människa kunde krossas fullständigt utan att någon behövde höja en hand.
– Jag har följt företaget hela tiden, sa Anders till slut. – Efter att Maria… låt oss kalla det ”omstrukturerade verksamheten”, startade jag något eget. I dag är NPK System en direkt konkurrent till min före detta hustru. Och jag kan tillägga att det går mycket bra.
Anna nickade. Det visste hon redan. Hans bolagsnamn dök regelbundet upp i upphandlingar som de själva förlorade. Under det senaste året hade dessutom flera av deras viktigaste kunder gått över till honom.
– För tre år sedan förlorade jag allt, fortsatte Anders. – Maria använde exakt samma metoder mot mig som hon nu använder mot dig: manipulerade dokument, falska anklagelser, och så Erik som bricka i spelet… Han log snett, utan glädje. – Min son har alltid varit viljesvag. Hans mor formade honom efter sin egen vilja. Jag försökte ge honom ryggrad, försökte lära honom att stå stadigt, men hon… hon visste alltid var hans svaga punkter fanns.
– Vad är det ni vill komma till? frågade Anna rakt ut.
– Jag har bevis mot Maria. Inte antydningar, inte misstankar, utan verkliga bevis. Skalbolag, dubbla bokföringsspår, skatteupplägg som inte tål dagsljus… Han tog fram ett USB-minne och lade det på bordet mellan dem. – Allt finns här. Men jag behöver någon på insidan, någon som känner till hur läget ser ut just nu. Du var ekonomichef i tre år. Du måste ha sett saker som kan komplettera bilden.
Anna blev sittande utan att svara. Framför henne dök Marias självsäkra ansikte upp, de trogna medlöparnas nedlåtande leenden och hela den kvävande atmosfär som under lång tid hade fått henne att känna sig både ensam och förödmjukad.